Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Jag är väldigt rädd"

Hon var lycklig. En lovande konstnärsstudent vid Ugandas största universitet, med fina omdömen. Så var det dags för hennes examensarbete. En bit trä. En bit trä som långsamt förvandlades till två kvinnor som kysstes. Sen dess har livet aldrig varit detsamma för Leilah Babirye.

Annons

Men för att förstå vad som hände hbtq-konstnären Leilah Babirye måste vi backa.

Ugandas väg mot ett samhälle som inkluderar sexuella minoriteter har gått spikrakt – åt fel håll. I dag kan du dömas till livstids fängelse för att vara homosexuell. Dina grannar, arbetsgivare, vänner och till och med din egen familj riskerar också att hamna bakom galler om de inte anger dig. Den nya lagstiftningen trädde i kraft i slutet av februari, men situationen för hbtq-personer i Uganda har varit usel i många år.

– De jagar oss som råttor, säger Leilah Babirye.

År 2010 publicerade en ugandisk tidning en artikel med rubriken "Häng dem" där 100 personer, med namn och bild, uppgavs vara homosexuella. Några månader senare mördades en hbtq-aktivist i sitt hem. I slutet av 2013 kom så dagen som flera av mina homosexuella vänner i Uganda beskriver som den värsta någonsin, parlamentet röstade igenom antihomolagen. En julklapp till folket som några parlamentsledamöter uttryckte det. Två månader senare skrev presidenten under lagen.

– Jag är rädd, väldigt rädd, säger Leilah.

Om man följer den tungt trafikerade vägen ut mot flygplatsen, men svängar av till vänster precis efter att ha kommit ut från Ugandas huvudstad Kampala, så kommer man till Leilahs ateljé. Den en gång asfalterade vägen dammar varje gång en motorcykel drar förbi.

– Det här är en bra förort, inte alls lika farlig som resten av staden så flera av mina transsexuella vänner har flytt hit, säger hon.

Hennes ateljé ligger på övervåningen till ett snickeri.

– Så länge du inte hoppar är det lugnt, säger hon, när jag kliver ut på de sviktande träplankorna.

Här hänger Leilahs examensverk från sin kandidatutbildning, en fiskliknande kvinna av trä. Här skulle det också kunna finnas ett verk från hennes masterexamen. Men Leilah hade förändrats.

– Jag har vetat att jag gillar tjejer ändå sen jag var 12 år, men jag smög med det. Men 2010 hände så mycket, hetsen mot hbtq-personer blev värre. Samtidigt såg jag alla starka aktivister som formerade ett motstånd. Jag ville vara en av dem.

Så hon slutade gömma sig, och kom ut.

– När jag berättade att jag ville ha queer som tema för min masterexamen sa institutionen att jag besudlade universitetet och att jag lika gärna kunde sticka därifrån.

Sedan dess har Leilah försörjt sig som konstnär.

Hon har varit på flera konstnärsresidens runt om i Europa, och skulle säkert få arbetstillstånd och kunna stanna – om hon ville. I många länder har hon också rätt att söka asyl med hänvisning till sin sexuella läggning. I stället är hon Ugandas mest framträdande hbtq-konstnär. Hon ställer ut sina verk, arbetar med en bok om antihomolagen och går på alla hbtq-fester.

Ett par dagar efter att Ugandas nya lag trädde i kraft sprids ett meddelande på Facebook. Någon borde tysta Leilah Babirye för alltid. Det är hennes första dödshot.

Leilah är tyst ett tag. För första gången slår hon ner blicken.

– Nej, jag vill inte lämna Uganda. Det är mitt land och jag älskar det. Någon gång måste vi återta makten över våra egna liv.

Emelie Rosén

Fotnot: hbtq är en förkortning för homo-, bi-, trans- och queer-personer.