Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Efter 15 hjärnskakningar – nu meddelar stjärnan slutet som hockeyspelare: "Kan inte ta risken att få en smäll till"

/
  • Magnus Nilsson, 38, tillsammans med dottern Molly, 6 år.
  • Magnus Nilsson meddelar att hans spelarkarriär är över.
  • 38-åringen spelade inte en match i allettan den här säsongen – en lång historia av hjärnskakningar förstörde.
  • En poäng per match i snitt – det var vad grovjobbaren Magnus Nilsson skramlade ihop under sina avslutande säsonger som hockeyspelare i division 1.
  • Magnus Nilsson fick dra på sig Tre Kronors tröja i mitten på det förra decenniet. Här i samma kedja som gode vännen Jonas Rönnqvist.
  • Magnus Nilsson i Luleå – när han hade sina bästa år som bäst som hockeyspelare.
  • ...han gick sedan vidare till Timrå.

Han är draftad av Detroit, har varit svensk landslagsman och har spelat 369 matcher i SHL.
Nu avslutar den överlägset mest meriterade spelaren som någonsin varit i Hudiksvalls HC sin spelarkarriär efter 20 år på elitnivå.
– Det går inte att chansa mer, säger Magnus Nilsson, 38, i en lång intervju med Sporten – och avslöjar även hur han ser på sin framtid i sporten han älskat sedan barnsben.

Annons

Måndag eftermiddag i Hudiksvall, vinterns kanske vackraste dag hittills. Den lilla staden är åter klädd i snö och solen lyser starkt så länge den är uppe.

Magnus Nilsson, 38, är hemma i huset på Segelvägen med dottern Molly, och de båda väntar på att mamma Isabelle ska komma hem från jobbet. Magnus brygger kaffe, Molly äter kakor.

Han vill berätta om att den är slut nu, spelarkarriären.

– Jag har känt det på slutet. Det har blivit så många hjärnskakningar genom åren, säger han.

Stämmer det att det är tolv?

– Mellan tolv och 15. Vissa grövre och vissa lindriga. Det har varit många lindriga på slutet, ett tecken på att hjärnan har tagit skada. Det har bara behövts att jag belastat skallen med mycket träning och mycket matcher. Det är ju närkamper hela tiden och jag har varit jättetrött och tung i kroppen, ett tag orkade jag inte jobba heller.

Magnus Nilsson, lagkapten i HHC när säsongen i hockeyettan började, har inte spelat en enda match allettan den här säsongen. Av att lyssna på hans öppna berättelse så begriper man att det inte kommer bli någon comeback heller.

– Förr när jag fick de större (hjärnskakningarna) tog det två-tre veckor att komma tillbaka. Nu tog det nästan två månader innan jag kände mig fräsch igen.

Hur mår du nu?

– Nu känns det bra, jag kan träna på egen hand. Men det blir värre på isen, när det kommer en puck och det är tio man till runt omkring mig. Det snurrar när det är folk överallt, det är då det blir problem. Det går inte att chansa mer, jag kan inte ta risken att få en smäll till.

Men hur känns det när slutet har kommit?

– Det känns... Jag har ju varit borta hela allettan och bara tittat på från sidan. Så det känns bra ändå, faktiskt.

LÄS MER: HHC-kaptenen om sina besvär

Magnus Nilsson växte upp i ett litet samhälle ett par mil utanför Finspång. Hockeyn var en stor del av livet redan från barnsben. Han kom till Vita Hästens (Norrköping) organisation som 15-åring.

Mest värdigt kanske vore att göra ett helt eget avsnitt över hans hockeykarriär. Men om den ska sammanfattas i relativ korthet ser det ut ungefär så här:

Spel i både U18- och U20-landslagen (JVM-turnering 1998), draftad av Detroit Red Wings i sjätte rundan (144:a totalt) 1996, 369 matcher i SHL med Malmö, Luleå och Timrå, landskamper för Tre Kronor, två säsonger i Nordamerika för att försöka slå sig in i NHL, tre säsonger i den danska högstaligan – och fem och en halv säsong för HHC i division 1 med en poäng per match som snitt.

Kort och gott: Magnus Nilsson har varit mer eller mindre professionell ishockeyspelare under de senaste 20 åren. Med den rutinen finns också en självmedvetenhet.

– Man vet ju, nu när man är i den här åldern, att man hade haft några år kvar. Man strävar självklart uppåt med laget, men för egen utveckling så vet du att för varje år sjunker du lite i kvalitet, så det är tufft på så sätt. Jag saknar hockeyn och grabbarna, men ändå känns det som att det här är rätt, säger han.

Kan du plocka ut det häftigaste i karriären?

– Det är självklart när jag var över och försökte slå mig in i NHL. Just på de där camperna som Detroit hade, det var kul med de stora namnen. Första året jag var där så var det bara camp, men Fetisov, Fedorov, Shanahan, Yzerman var där. En rolig upplevelse, bara en sådan sak som träningsmatch i Joe Louis (NHL-arenan i Detroit), det var häftigt.

Det blev aldrig något spel i NHL och Detroit för Magnus. Han blev nedskickad ett par hack till East Coast-ligan.

– Jag blev nedskickad till Cincinnati, Babcock (Mike, tränare) var där då. Det var mycket politik, mycket som var förutbestämt; "den killen ska vara där" och så vidare. En får stanna medan fem skickas längre ner. De sista som kom till Cincinnati hade spelat i NHL några år.

– Men man lärde sig mycket, det är ett annat spel och man får livserfarenhet. Det var inga svenskar där jag hamnade till slut. Sen märkte man ju det att jag spelade i East Coast, men gick sedan rakt in i elitserien i Sverige. Så det gick ju...

LÄS MER: Nilsson slogs bara vid bench-cleaning

2002 kom Magnus Nilsson hem till Sverige igen, och östgöten hamnade längst upp i norr – i Luleå.

– Jag hade två bra år i Luleå, sedan blev Timrå intresserade och jag stack dit och gjorde lite landskamper däremellan. Jag var även med inför VM ett år där, men blev hemskickad när proffsen kom, säger han.

– Jag snittade väl 15 poäng per säsong i Timrå, helt okej. Sedan gick jag till Malmö som satsade i allsvenskan. Likväl där som här fick jag hjärnskakningar, samtidigt som laget började gå bra. Det är alltid en gambling att byta lag, du ska få förtroende av tränaren och självförtroendet är allt du har.

Magnus, som började ana att karriärens peak hade passerat när han lämnade Timrå, tog tre år i den danska högstaligan; "Ligan var okej, allsvensk klass".

Kaffet hinner både bli klart, uppdrucket och kallt till påtåren. Molly frågar sin pappa om hon kan få en kaka till samtidigt som hon håller på med sin läsplatta i köket.

När Magnus kom till Hudiksvall och HHC 2010 gjorde han det som den meritmässigt största någonsin i klubbens historia – med nästan löjlig överlägsenhet. Med ett sådant namn som frontfigur för en satsning mot Hockeyallsvenskan har klubben också tagit mark – men ändå inte nått fram.

– Ska du ta dig upp är det noggrannhet 24 timmar om dygnet, man ska tänka rätt med mat, träning, sömn, fokus inför matcher... Så har jag levt även det femte och sjätte året (i HHC), det går inte att förändra något för man vill alltid göra sitt bästa. Men det är nog svårt för många att förstå vad som krävs. Laget är en sak, där tränar man för att det ska funka. Men skillnaderna från de andra lagen är vad du gör på sidan av. Det kanske bara är en halvtimme om dagen, men slår man ut det över tid så blir det mycket.

Hur dominant kände du dig på isen när du kom till Hudiksvall för sex år sedan?

– Dominant ska jag inte säga, absolut inte. Men jag hade kanske lite mer fart och kraft än de andra. Men den spelare jag är, en grovjobbare, kan inte komma till division 1 och bli en playmaker. Det är inte som när en spelskicklig spelare från elitserien kommer ner i division 1. Man måste ändå hålla sin roll. Ofta tror väl folk att man ska komma och dribbla och slå massa bra passningar liksom, säger Magnus och ler.

LÄS MER: Nilsson tog hand om nye Jackson

Tidigare under säsongen har han hyllat lagkamraten Adam Seydlitz, som är en av de HHC-spelare som stått för den största utvecklingen och bästa säsongen i laget, som ändå var chanslöst i allettan södra.

Han gör det nu också.

– Jag hoppas för Hudiks skull att han blir kvar. Men för sin egen skull måste han ta chansen om han får den. Han förtjänar att visa upp sig i allsvenskan, säger Magnus Nilsson.

Är det någon klubb som har ryckt i dig under åren i HHC?

– Det var väl första året eller andra som Asplöven ringde och kollade, de satsade hårt då. Men sedan har det inte varit något, man börjar bli äldre och är en grovjobbare. Det är lättare att ta in en yngre kille som kan göra det jobbet.

Blir man ledsen när man inser det?

– Nej, inte i den här åldern. Man siktar på att bli bättre och utvecklas hela tiden, men på något sätt så har jag insett att det är här som jag kommer att avsluta.

Magnus jobbar nu som lärare på en skola i Iggesund, där han tillsammans med en till lärare har ansvar för en femteklass. Sambon Isabell är butikschef på en klädaffär i stan och Molly går i skolan.

Familjen vill stanna i Hudiksvall, enligt Magnus. Men formerna för det är dock lite oklara just nu.

– Jag har spelat på alla nivåer man kan i världen egentligen, lärt mig otroligt mycket och haft många bra tränare. Jag vet ju vilka lag som har gått bra och av vilken anledning, säger Magnus Nilsson, och det blir uppenbart att han kommer landa i ...

– Jag brinner för att jobba vidare som ledare eller tränare för något lag. Det handlar om små detaljer som du nästan måste ha varit med om själv för att förstå vad som krävs. Det är därför jag vill fortsätta med hockeyn, säger han.

LÄS MER: Magnus Nilsson om rekordet

Fredrik Johansson, som tränat laget de tre senaste säsongerna, ges inget nytt förtroende. Kopplingen måste göras här – blir Magnus Nilsson rent av tränare nästa säsong?

– Det är bara du som vet om det här nu. De har gjort om lite i HHC, och jag pratade med de som kom in nu och ska styra och ställa och berättade att jag kommer lägga av. Jag frågade hur Hudik Hockey ser på mig till nästa år. Svaret jag fick var att föreningen har sju till tio personer som de kikar på, men att jag inte är en av dem.

Okej...?

– Vi har väl olika syn på saker och ting, och jag tycker väl inte på samma sätt som dem när det gäller vissa saker. Jag respekterar det, det är inte jag som väljer. Men det kanske inte är så roligt att ha någon med på tåget som ifrågasätter när ingen annan kan ifrågasätta. Jag har otroligt mycket att komma med, och vet vad som behövs, som ingen annan vet, säger Magnus Nilsson, som för att få träna ett lag på division 1-nivå behöver gå en kortare utbildning som anordnas på flera ställen i landet.

Vad behöver HHC göra då?

– Det har varit en tuff säsong på så sätt att vi inte hängde med i allettan, de andra lagen var bättre. Det behövs inte bara en spelartrupp som ska klara sig till ett allsvenskt kval, utan hela föreningen måste vara redo, från juniorer till a-lag. Marknadsavdelningen måste också komma upp till samma nivå, och en hall till i staden hade varit ypperligt så alla får träna mer än de gör i dag. Det blir för lite istid, och det är det som avgör.

Hur har du trivts?

– Det har alltid varit bra gäng i Hudiksvall, jag har träffat många bra vänner. Sedan kan du inte vara bästa kompis med alla i ett lag. Alla är olika, men man måste respektera varandra och jobba ihop som på vilket annat jobb som helst. Men jag tycker att det är lite för snällt, det borde ställas högre krav, man måste kunna ta det. Så det där är något man måste jobba med, faktiskt.

Tror du att det kan bli en städning i HHC?

– Jag vet faktiskt inte hur man tänker, och vem det är som tänker. Men det ska bli spännande att se vilka som får vara kvar. Jag hoppas självklart att det ska bli ett lyft med lite nya ansikten och sådana bitar. Att man värvar på rätt sätt, tar in rätt spelare och behåller de som förtjänar det.

Vi kommer inte få se dig lira på typ division 3-nivå i någon lokal klubb?

– Nej, nej, det skulle jag aldrig göra. Det finns ingen motivation för det, och finns inte den så dalar man fort i kurvan, så är det.

Har du sparat pengar från karriären?

– Ja, sparat har man ju gjort, men det är inte som om man hade spelat i NHL, absolut inte. Jag har inte bränt allting, men man jobbar ju liksom. Man måste komma in i vardagen med jobb.

Molly undrar när mamma kommer hem från jobbet, Magnus svarar klockan sju. Solen börjar gå ner över takåsarna på höjden i de östra delarna av Hudiksvall. Hos Magnus Nilssons granne smyger ett rådjur över gården.

Magnus Nilssons spelarkarriär är över. Han visar under ett långt samtal ingen ledsenhet över detta, utan verkar ha funnit sig i att det inte är värt att riskera ytterligare men för livet i och med riskerna för ytterligare hjärnskakningar.

– Jag kommer fortsätta med hockeyn, men riktigt vart det blir vet jag inte nu, säger Magnus Nilsson när han följer med ut på gatan.

Mer läsning

Annons