Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Inte svårt – men väldigt dyrt

Annons

"Den senaste tidens varsel visar ju att det inte alls är svårt att säga upp människor i Sverige. Det är inte det som är problemet", arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin upprepade sitt budskap att den svenska arbetsrätten är snarare svag än för stark vid en pressträff i Prag i veckan.

Littorin har rätt – det är faktiskt inte alls svårt att säga upp människor i Sverige. Däremot kostar det mycket pengar. Väldigt mycket pengar.

Det finns några avtalsmässiga skäl till uppsägning: arbetsbrist, personliga skäl och illojalt beteende. Det första skälet, arbetsbrist, är enkelt. Då råder turordningsregler med de få undantag som finns. De två andra skälen är mycket svårare – arbetsgivaren har en ganska hög bevisbörda. Personliga skäl handlar oftast om missbruksproblematik eller dylikt. Vilket aldrig är enkelt att tala om, reda ut eller för den delen redovisa i Arbetsmarknadsdomstolen.

Men det går alltid att bli av med anställda man som arbetsgivare inte vill ha. Men det kostar och kallas i folkmun för att en person blir utköpt. Det kan kosta mellan en till tre årslöner. Och om en person då har cirka 23 000 kronor i månadslön kostar det företaget mellan 365 000 och 1 095 000 kronor.

För ett litet företag – de som arbetsmarknadsministern både borde och säger sig värna om – med mellan två och tio anställda är detta oerhört mycket pengar.

Lagen om anställningsskydd, Las, är precis som mycket annan arbetsmarknadslagstiftning eller avtal gjort för större företag. Mycket i Sverige har utvecklats för de stora industriföretagen som i dag är utsatt för stora, och nödvändiga, omstruktureringar och är med stor sannolikhet inte de som i framtiden ger nya jobb.

Anställningstrygghet är viktigt, men inte lika viktigt som att få ett jobb. Och när Littorin åkte till Prag i veckan för att rapportera om hur EU och Sverige jobbar för att minska trösklarna till arbetsmarknaden och väl på plats menar att Las är viktigt och – kanske, verkar det som – bör förstärkas blir det uppochnervända världen.

Trösklarna för unga människor att ta sig in på arbetsmarknaden är höga. Vi har bland Europas högsta ingångslöner och vi har en stark anställningstrygghet. Den senare leder till att företag drar sig i det längsta att fastanställa unga, för när någon väl är fast är det mycket svårt – eller dyrt – att bli av med någon som inte passar. Och det är också svårt att göra plats för unga krafter.

Las har en hel del inlåsningseffekter för människor. Har någon väl fått ett fast jobb är det för osäkert att byta, även om man inte trivs och därmed inte gör ett bra jobb.

Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin är egentligen en populist när han försvarar Las och säger att det är för lätt att säga upp folk. För om han verkligen menade det han säger skulle företag som närmar sig konkurs inte få friställa personal. Och det kan ministern bara inte mena.

Liberala Nyhetsbyrån