Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte lika mycket grus i vaskpannorna

Terrordådet i Norge är givetvis ett hårt slag för den unga Socialdemokratin. Det påverkar SSU: s kongress denna vecka. Hur det kommer att påverka på lite längre sikt är svårt att säga. Det är mycket möjligt att SSU kommer att gå stärkta ur det mörker de kastats in i.

Annons

De politiska ungdomsförbunden är sina partiers känselspröt. Tydligast syns detta i medlemsantalet. Medan partierna krymper så sakta i takt med att medlemmarna avlider så har ungdomsförbunden krympt mer abrupt. I dag är ett ungdomsförbund med att par tusen betalande unga medlemmar ett stort förbund.

Saken handlar nog inte så mycket om en stor nedgång i människors politiska intresse som sådant. Snarare är de slimmade ungdomsförbunden ett tecken på ändrade vanor och livsstilar. Politiken som sådan har förändrats och professionaliserats. Partier och politik är inte längre några massysselsättningar. Gamla tiders politiska folkrörelser finns inte kvar.

Ur ett sociologiskt perspektiv tenderar de aktiva ungdomsförbundarna att bli mer ”politiknördar” än vad deras föregångare var. I ett ungdomsförbund med 50 000 medlemmar är en stor del av medlemmarna med därför att andra är med. Medlemskapet är mer socialt än bokstavligt politiskt. I ett förbund med 2 000 medlemmar förhåller det sig annorlunda. Jag vill understryka att detta inte är någon kritik från min sida. När jag träffar SSU: are nuförtiden så slås jag av hur medvetna, kunniga, belästa och snabba i huvudet många av dem är.

I Visby i somras hade jag till exempel förmånen att äta en sen middag på restaurang Friheten med Faraj Abuiseifan. Han är en av två kandidater som tävlar om att ersätta den avgående ordföranden Jytte Guteland. Faraj Abuiseifan visade sig vara en kvick, rolig, rörlig, flerspråkig och begåvad ung man. Hans motkandidat – Gabriel Wikström – har jag aldrig träffat. Men vad jag förstår är han av ungefär samma slags virke också han. Ungdomsförbundarna är kanske inte så många nuförtiden. Men de som finns är i hög utsträckning framvaskade guldkorn. På min tid var det betydligt mer grus i ungdomens partipolitiska vaskpannor.

Widar Andersson

Chefredaktör för tidningen Folkbladet (s)

Mer läsning

Annons