Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte en del av demokratin

/

Vad som började med fredliga protester mot att fyrabarnspappan Mark Duggan sköts ihjäl i samband med ett polisingripande har snabbt eskalerat till omfattande kravaller i flera Londonförorter. Bilderna som kablas ut från den brittiska huvudstaden påminner om de från en krigsskådeplats. Övertända bilar och hus, molotovcocktails som flyger genom natten, poliser i kravallutrustning.

Annons

Det är bilder som tyvärr känns igen. 2005 skakades Paris förorter av våldsamma kravaller. Sedan finanskrisen bröt ut har våldsamma sammanstötningar mellan polis och demonstranter varit vardagsmat i Grekland. Och från en svensk horisont: Vem minns inte kravallerna i Rosengård 2008?

Den politiska diskussionen vid sociala oroligheter brukar kretsa kring hur man ska förklara upploppen med sociala faktorer. Det är hög arbetslöshet, utredd misstro mot samhället och dess representanter och uppgivenhet inför framtiden som förklarar oroligheterna och våldsyttringarna, menar många.

På det sättet är kravallerna i London inget undantag. Många pekar på den höga arbetslösheten, nedskärningar i offentlig sektor och utbredd rasism inom poliskåren som förklaringar till våldet.

Men oavsett om dessa påståenden kan förklara förekomsten av våld, får de aldrig bli ursäkter för våldet. I en demokrati ska missnöje uttryckas fredligt, de acceptabla vapnen är ordet och civil olydnad. Det spelar ingen roll om miljöerna föder våld:

Varje människa har ett ansvar för sina handlingar och möjlighet att göra sin röst hörd utan att skada andra.

Samtidigt har samhället givetvis ett ansvar för att skapa så goda levnadsvillkor för medborgarna att makten över den egna vardagen och hoppfullhet inför framtiden präglar varje människas liv. Men det är en sanning oberoende av kravallerna, som gäller alla mandatperiodens dagar. I synnerhet är det också en sanning för polisen, både den brittiska och svenska, vars arbete måste präglas av respekt och likabehandling.

Kravallerna i London har spridit sig till en rad andra städer så som Liverpool, Birmingham och Bristol. Storbritanniens premiärminister David Cameron har avbrutit semestern i Toscana och rest hem till Downing Street. Nu står han inför den svåra uppgiften att förklara varför samhället med kraft måste agera, inte därför att det vill förorterna illa, utan för att samtalet och demokratin är förutsättningar för att göra samhället bättre.

Anders Gustavsson

Mer läsning

Annons