Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reklamens bild av djurhållning stämmer inte med verkligheten

Öppna dörrarna till djurfabrikerna så får ni möta grisar som levt hela sina liv på hårda betonggolv och kycklingar som trängs ihop med tusentals andra, skriver Martin Smedjeback i en replik till Jörgen Brink och Tommy Olsson.

Annons

Jörgen Brink (C) och Tommy Olsson (C) skriver att vi som kämpar för djuren lever i en fantasivärld. När man färdas genom landsbygden möts man av välskötta djur i gröna hagar skriver centerpartisterna. Det är naturligtvis denna bild – Bregottreklamens bild – som djurindustrin vill att vi ska ha på vår näthinna när vi äter vårt kött eller dricker vår mjölk. Men hur många av oss har faktiskt öppnat dörren till djurfabrikerna? Om du hade gjort det hade du mött grisar som får leva hela sina liv på hårda betonggolv utan att aldrig någonsin få känna solljus på sin hud. Du hade träffat kycklingar som trängs tillsammans med hundratals eller tusentals syskon och som omgärdas av samma fyra väggar under hela deras korta liv. Detta är inga fantasifoster. Det är vad vi själva i Tomma burar sett när vi har öppnat dörrarna till Sveriges lantbruk. Fråga gärna dig själv om du vill stödja denna behandling av djur genom dina pengar i livsmedelsbutiken eller på restaurangen.

Läs även: Hot från personer som lever i en fantasivärld

Vi i Tomma burar har befriat några få djur på olika djurfabriker i Sverige. Vi har gjort det med största försiktighet. Innan vi har åkt iväg från gårdarna har vi lämnat ett brev där vi vänligt har förklarat våra handlingar. Vi har också lämnat en burk kakor för att visa att vi inte ser gårdsägarna som våra fiender. Morgonen efter aktionen har vi ringt polisen för att berätta vilka vi är och vad vi har gjort. Bör dessa handlingar beskrivas som grova brott? Särskilt med tanke på att bönderna vi har varit hos med största sannolikhet aldrig skulle ha märkt att vi var där om vi inte hade lämnat brevet eller kakorna. Det är oss främmande att utsätta några levande varelser, inklusive våra meningsmotståndare, för något slags våld eller hot. I många år har jag läst allt jag har kommit över om aktivisterna Gandhi och Martin Luther King. De trotsade orättvisor genom fredligt lagbrott men alltid med kärlek och respekt, något som vi i Tomma burar också strävar efter.

Men behöver vi verkligen bryta mot lagen för djuren? Kan man inte argumentera för djuren inom lagens ramar och försöka påverka riksdagen? Jo, det kan vi och bör vi fortsätta med. Men när vårt systematiska utnyttjande och dödande av djur inte ens lyfts på ett seriöst sätt i Sveriges riksdag krävs det något mer. Då behövs civil olydnad för att utmana vår lag som behandlar djur som egendom och ingenting annat. Grisarnas och kornas skrik når inte in till Sveriges riksdag. Det är vi som bryr oss om djuren som måste stå upp för dem och vara deras röst.

Martin Smedjeback

Tomma burar

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons