Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allt var sannerligen inte bättre förr

Mycket har gått framåt ändå, trots alla dystra rubriker i tidningar och massmedia, skriver Prikko Söderlund. Inte minst inom sjukvården och vår syn på homosexuella.

Annons
Konstnären Lars Lerin tillsammans med maken Manoel

Jag har börjat titta på en lång serie på tv som handlar om en släkt med alla möjliga invecklingar i olika relationer. Tiden är 50-talet. Egentligen orkar jag inte följa långa serier på tv, men just denna handlade ju om min egen ungdomstid. Jag känner igen kläderna, bilarna och moralen. 

Kläderna var egentligen obekväma och vad inskränkt allting var. 

Ungdomstiden har ju ett skimmer över sig och man tycker att allt var så fint då. Egentligen var det ju inte så. Kläderna var egentligen obekväma och vad inskränkt allting var. 

I serien finns en homosexuell man, som nu ska "botas" på psyket och han får genomgå elchocker och tuffa behandlingar. Jag väntade bara att det skulle bli lobotomi till sist och mycket riktigt. Nu är det på förslag. Det känns så otäckt att titta på att jag måste blunda. Vad grymma experiment man gjorde inom sjukvården i tron att det hjälpte. Man utsatte människor för tortyr. 

Vad grymma experiment man gjorde inom sjukvården i tron att det hjälpte. Man utsatte människor för tortyr. 

I dagens tidning ser jag bilden på Lars Lerin med man och barn, lyckliga och glada och jag drar en lättandens suck. Visst har det gått framåt trots alla dystra rubriker i tidningar och massmedia! Tiden står aldrig still. Allt går i vågor och förhoppningsvis lär vi oss av våra misstag.

Pirkko Söderlund

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons