Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

INSÄNDARE: Vi vuxna skapar eller förebygger utanförskap – vilken väg tar du?

Allt börjar med oss vuxna och slutar med barnen. Det är vuxna som bestämmer vilka förutsättningar barnen får. Att förebygga utanförskap måste vara en prioritet, skriver insändarskribenten.

Sommarlovet har lidit mot sitt slut och barnen går tillbaka till sina förskolor och skolor. Många barn återkommer till skolan med fjärilar i magen över att äntligen få träffa sina kompisar, få gå hem från skolan själv första gången, få snegla på den där tjejen eller killen som kanske får magen att bubbla lite extra.

Men för vissa kan känslan av att något river dom på insidan – så där så du nästan dubbelviker dig av smärta, eller känner känslan att du behöver kräkas – vara så stark att barn inte alls längtar till att komma tillbaka. Rädslan för att möta sin plågoande eller att inte möta den alls på grund av att man är osynlig.

Nu har våra barn gått sina första dagar på det nya läsåret och återigen står vissa barn ensamma. Kanske får man höra om hur roligt kompisarna haft på varandras kalas, ni vet, de där kalasen där inte alla är inbjudna. Där exkludering känns bättre än inkludering. Frågan är ju bara om det är de vuxna eller de små som bestämmer detta?

För mig är det viktigt att man ser varje barn och att vissa barn behöver mer stöttning i vardagen. Alla barn är unika och vi vuxna är dom som bär ansvaret för att visa vägen för det samhälle som vi vill att våra barn ska leva i. Där alla människor är lika mycket värda och där alla får vara med. Jag har fått nog av att vuxna människor skapar normer som gör det omöjligt för våra barn att skapa mer inkluderande samhällen i framtiden.

Allt börjar med oss vuxna och slutar med barnen. Det är vi som bestämmer vilken väg vi tar och vilka förutsättningar vi vill ge våra barn. För mig räcker det inte att enbart se att ett barn hamnar i utanförskap – vi måste göra allt vi kan för att barn inte ska hamna i utanförskap. Förebyggande arbete av utanförskap måste vara en prioritet!

Mitt barn är unikt, precis som ditt är. Jag är unik, precis som du är och i mig har ni alla en vän.

S. Andersson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel