Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

INSÄNDARE: Vi som gillade att jobba med skogsplantering

Anna-Britta Bergman minns hur det var att sätta skogsplant utan maskin.

Annons

Läste om den nya skogsplanteringsmaskinen i Ljusdals-Posten 6 december. Svårt få människor att utföra skogsplanteringsjobb manuellt, fick man veta. Men det finns de som gillat att jobba med skogsplanering. Dit hör jag som satte skogsplant åt skogsbolag under nio säsonger på 1970- och 80-talen.

Vi satte både barrot- och täckrotsplantor. Barrot krävde mera jobb, att borra hål åt plantan själv med hackan, och böja sig ner för varje planta. Täckrot släppte man ner den lilla plantan, som hade ”matsäck” med sig i form av jord runt rötterna, i hackans rörformade skaft.

Vi var ett lag som hade roligt ihop och en förman, Hjalmar Persson från Knisselbo, Kilafors, som höll stämningen uppe. När det var kojdag (ösregnade ute) satt vi i kojan och berättade historier.

Jag tror det här jobbet bidrog till att jag på äldre dar aldrig har haft ont i ryggen. Kollade med en arbetskamrat – hon har heller aldrig lidit av ryggont.

Anna-Britta Bergman

(som också gillar att gå i uppväxt skog)

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel