Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

INSÄNDARE: Tankar vid frukostbordet: "Tiden tycks försvinna på vägen från politikerna till våra äldre"

När inkluderar man egentligen de äldre? När slutar man inkludera de äldre? För min del tycker jag att det sker nånstans i samband med att den äldre inte längre klarar sig själv. Tänk vad många anhöriga som kämpar med ”sina” äldre. Med sin partner, mor eller far. Det som smärtar här, är alla anhöriga som kämpar fast de egentligen inte orkar, skriver Stolt uska.

Läser insändaren ”Vi vuxna skapar eller förebygger utanförskap – vilken väg tar du?” och kommer från det ena till det andra att tänka på våra äldre i samhället. Det glömda folket. Där pratar vi utanförskap.

När inkluderar man egentligen de äldre? När slutar man inkludera de äldre? För min del tycker jag att det sker nånstans i samband med att den äldre inte längre klarar sig själv. Tänk vad många anhöriga som kämpar med ”sina” äldre. Med sin partner, mor eller far mm. Det som smärtar här, är alla anhöriga som kämpar fast de egentligen inte orkar. Relationen blir spänd, konfliktfylld och full av irritation. Den äldre står i beroendeställning och det svider ända in i ryggmärgen, men man tar hellre det, än att nån utomstående (hemtjänsten) ska utföra hjälpen.

När det blir ohållbart, vilket det blir till slut, så kommer alla dessa människor (hemtjänsten) och ska utföra hjälpen. De flesta anhöriga pustar nu ut, och tycker att de kan släppa ansvaret. De kommer snart att bli varse att riktigt så blir det inte. När mamma/pappa ringer och är ledsen för att hemtjänsten inte förstod vad man sa. När det kommer en kille som aldrig har träffat mamma och nu ska duscha henne. När mamma har fått hem fel kaffe när hemtjänsten handlade och de inte har tid att byta kaffet. När hemtjänsten har städat, men de ”glömde” att damma. När mamma inte har fått nån matlåda. När pappa frågar lite försynt om hemtjänsten kan byta glödlampa, och får till svar ”det ingår inte i våra arbetsuppgifter” eller ”näe, jag har inte tid”. När det har varit åtta olika personal hos mamma/pappa på två dagar och de inte minns namnet på en enda. Stackars anhöriga. Det blev nånting helt annat än den avlastning det skulle bli.

Jag undrar ibland om de inte hade det lättare innan de ordnade med hemtjänst. Näe, annat var det 1990 när jag började arbeta på hemtjänsten. Då hade man tid att byta det där kaffet, man hade tid att byta den där glödlampan och man hade tid att städa ordentligt. Man hade tid att koka potatis. Man hade tid. Och äldre människor behöver just precis ... tid. Men på vägen från politikerna till de äldre, så försvinner tiden.

Stolt uska

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel