Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

INSÄNDARE: Skyddsjakt på enskilda vargar påverkar inte tryggheten

Skyddsjakt på enskilda vargar påverkar inte tryggheten för de som är verkligt rädda för varg. Det måste politiker och myndigheter förstå och arbeta efter, skriver Anders Ekholm, Svenska Rovdjursföreningen region Gävleborg.

Moderaternas Lars Beckmans huvudsakliga arbetsuppgifter i riksdagen tycks fortsatt vara att spy galla över rovdjurspolitiken och framför allt vargförekomsten.

Nu senast försöker Beckman i en interpellation vinna politiska poäng på vilka åtgärder regeringen bör ta för att gävleborgarna och boende i Ovanåker ska känna trygghet och en acceptabel psykosocial livsmiljö.

Beckman uppger att han följer händelserna i sociala medier, men borde mer djuplodat ta del av de strikta kriterier som gäller för skyddsjakt på hotade arter. En rekommendation för att Beckman som politiker inte ska påverkas av just de effekter som förekommer i såväl sociala medier, som i andra sammanhang.

Påverkanseffekter, som styrs av vad omgivningen anser, tycks omfattande i områden med stor andel jaktligt aktiva och vars organisationer är starka motståndare till vargförekomsten.

I Ovanåkers kommun löser cirka 10 procent av invånarna jaktkort, vilket tillhör en av de högsta i länet och kan jämföras med mindre än 3 procent för riket totalt. En så hög andel jaktkortslösare innebär att kanske fyra gånger så många på något sätt är beroende av jakt i Ovanåker.

Det var nog många inom naturvården som gjorde tummen upp när länsstyrelsen först avslog skyddsjakten i Ovanåker och påpekade att kravet ”hänsyn till allmän hälsa och säkerhet” inte ansågs uppfyllt. Men som bara 14 dagar senare ansågs uppfyllt och godkänt av myndigheten. Varför? Jo, uppenbarligen därför att vargarna efter avslagen ansökan hade slagit några av sina naturliga bytesdjur i området och att varg befunnit sig 40 meter från en person med hundar, men som lugnt avlägsnat sig lugnt från platsen!

Rädsla och otrygghet utgår från en felaktig uppfattning att frilevande vargar är farliga och angriper människor. Något som händer så ytterst sällan att forskarna anser att det inte går att statistiskt kalkylera.

Utifrån en LCIE rapport om antalet vargar i Europa 2003, kan man utifrån en årlig tillväxt på 15 procent beräkna antalet vargår (en varg ett år är ett vargår) till drygt 1,53 miljoner de senaste 20 åren. Ingen människa har dödats av varg under perioden. Ytterst få har blivit bitna av varg, två i Litauen av rabiessmittade varg/ar och en i Lettland av en frisk varg. Alla bör jämföra detta med andra skador som kan inträffa vid vistelse i naturen. Till exempel dödsfall på grund av älg.

Skyddsjakt på enskilda vargar påverkar inte tryggheten för de som är verkligt rädda för varg. Det måste politiker och myndigheter förstå och arbeta efter. Om inte, så kommer denna rädsla och otrygghet att öka och detta oavsett om den är verklig eller inte och därmed ökat antal skyddsjakter!

Anders Ekholm, Svenska Rovdjursföreningen region Gävleborg

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel