En het debatt i dessa pandemitider utspelar sig kring den svenska regeringen och agerandet för att hindra ytterligare dödsfall. Det nämns ständigt att hälsan är och bör vara det viktigaste. Men är hälsa endast bestående av liv och död? Handlar inte hälsa också om välmående? Jag tänker på de som i dag lider av psykiska problem, uppkomna på grund av det åtstramande samhället.
Depression, ångest.
Det saknas en tyngd i dessa delar när det kommer till pandemidebatten. Det är givetvis betungande att människor mister sina liv och att andra sliter ut sig till tårar för att försöka rädda dessa liv, att förminska detta är inte min avsikt. Istället vill jag försöka lyfta de som drabbas av ekonomiska påföljder, personliga konkurser, förluster av stabila punkter i livet med mera. Påföljder som dessa individer får fortsätta leva med i framtiden, som ger psykiska långvariga konsekvenser.
Vi alla gör så gott vi kan. Men bör vi kanske utvidga synsättet på hur denna pandemi ska hanteras? Det finns ingen garanti att detta virus påverkan på samhället kommer att upphöra. Istället för att då stänga ner samhället, ska vi kanske fokusera på att lära oss leva med det.
Vi vill rädda de döende, men bör vi inte också rädda de levande? Låt samhället få fortsätta leva.
En levande
