Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

INSÄNDARE: Mannen hade sprucken skalp men fick ingen hjälp från 112 – kan det ha berott på att personen var alkoholpåverkad?

Anser 112 att man inte bör sända ambulans om en skadad person är så förvirrad att den säger sig inte vilja ha hjälp? Eller är det så enkelt som att man anser att alkohol- eller drogpåverkade personer inte skall ha någon sjukvård? frågar signaturen "En svensk undrar" efter en händelse i våras. SOS Alarm ger svar direkt.

Annons

För några månader sedan kom jag hem en kväll i skymningen. Framför husets ytterdörr låg en man på knä, knappt förmögen att resa sig från liggande. Det var massor av blod framför entrédörren. Blodet rann ner över mannens ansikte så man kunde inte riktigt se vem det var. En närboende tog miste på person. Jag kom åt att se den skadades huvud och där finns ett långt gapande jack i skalpen varifrån blodet rann. Mannen var allmänpåverkad på flera sätt. Han behövde brådskande vård. Men han skulle aldrig skulle kunna förflytta sig själv till sjukhuset på något sätt och det syntes lika utsiktslöst att få en taxi att acceptera en passagerare med blod som rinner över hela baksätet. Jag säger att jag ringer 112. Han utstöter ett ”nej”.

En manlig operatör på 112 svarar. Jag förmodar att de är sjuksköterskor. Han frågar om mannen vill ha hjälp och jag svarar att han sagt ordet ”nej” men att han varken kan inse sitt tillstånd eller tala begripligt. Operatören frågar om mannen varit avsvimmad och jag svarar att det vet inte jag och den skadade kan orimligt svara på det själv. Operatören kräver med stor envishet att jag frågar mannen om han varit avsvimmad. Lydig som jag är, vänder jag mig mot mannen, men då har han lyckats ta sig in i en lägenhet alldeles innanför porten. Inget svar på knackningar.

Kräver man att en skadad skall kunna visa ifall han varit avsvimmad alternativt inte varit avsvimmad innan man sänder ambulans?

Operatören svarar, att då får han hjälp, men jag informerar om att jag är säker på att de som bor där inte klarar av det, om de ens är hemma. Jag förklarar att det gapande såret behöver sys och operatören säger inte emot mig, utan tillägger att det behöver sys inom sex timmar. Men han tänker likväl inte sända en ambulans, utan förklarar att jag måste tala med polisen och kopplar mig vidare.

En ung poliskonstapel svarar. Jag beskriver situationen, men jag hör att hon är tveksam. Hon säger ”Vi kan inte lobba honom”. Jag är osäker på om det är menat som en information till mig, dock obegriplig, eller om hon talar till sig själv. Det slutar med att jag får besked att ringa ambulans.

Både sjuksköterskor och polis måste flera gånger ha sett fall där en man fått kraftiga slag mot skallen så att skalpen spricker och det blir ett gapande sår ner till skallbenet. Men ingen ville hjälpa den skadade. Varför, undrar jag.

Kräver man att en skadad skall kunna visa ifall han varit avsvimmad alternativt inte varit avsvimmad innan man sänder ambulans? Om den skadade är omtöcknad, förvirrad och inte kan ge ett genomtänkt svar på om man tar emot eller avböjer vård så skall man inte sända ambulans?

Eller är det så enkelt som att man anser att alkohol- eller drogpåverkade personer inte skall ha någon sjukvård?

En svensk undrar

SVAR DIREKT: SOS Alarm har som uppgift att skapa trygghet och att finnas till för människor när olyckan eller krisen inträffar. Samtidigt är vi beroende av att människor på plats stannar upp och agerar. Ett tryggt samhälle byggs av människor som visar medmänsklighet och civilkurage. I det här fallet gjorde insändarskribenten en viktig insats som tog sig an en blödande och allmänpåverkad man.

När våra operatörer tar emot ett 112-samtal ställs frågor för att vi bättre ska förstå situationen och kunna bedöma hjälpbehovet. Jag har förståelse för att det kan upplevas frustrerande att behöva besvara en mängd frågor när man själv befinner sig mitt i en svår och allvarlig situation. Men svaren på frågorna är vårt viktigaste verktyg för att via telefon förstå vad som har hänt. Samtidigt som intervjun med den hjälpsökande pågår jobbar vi parallellt med att larma rätt resurser. Ibland kopplas en sjuksköterska eller räddningstjänst in för medlyssning för att ge ytterligare stöd i bedömningen.

Det första en 112-operatör gör under ett samtal är att ta reda på om det handlar om en livshotande situation eller inte. Det sker framför allt genom att fråga om patienten andas, svarar på tilltal, har svimmat av eller om denne själv klarar av att prata med operatören. Vid livshotande tillstånd kan en ambulans behöva avbryta en mindre akut insats till förmån för den mer allvarliga situationen.

SOS Alarm lyder under patientsekretesslagen vilket gör att vi inte kan uttala oss om omständigheter och bedömningar i enskilda vårdärenden. Jag beklagar dock att den hjälpsökande har upplevt att den aktuella situationen hanterades på ett dåligt sätt. Vår uppgift är att ge alla människor i nöd en hjälpande hand.

Sarah Hummerdal, presstalesperson, SOS Alarm

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons