Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

INSÄNDARE: Låt oss inte förlora de äldres bästa i anklagelser och försvarsmekanismer

Ansvariga bör istället fundera över varför dessa situationer uppstått, vad konsekvenserna blivit och framförallt hur vi kan förhindra upprepande. Kan jag bistå i detta arbete så hjälper jag gärna till, och sannolikt fler med mig, skriver Rasmus Bjerén.

Med viss förtvivlan beskådar jag utfallet av den artikel på Helahälsingland (2 juli 2020) där några av oss i ambulanssjukvården oroas över Bollnäs kommuns hantering av skyddsutrustning vid covid-19. Kring denna artikel finns mycket att lära, och det viktigaste kanske är att sakfrågan helt skyms av tonaliteten. Låt oss inte låta detta ske.

Jag talar endast för mig själv, men min upplevelse är att man på få ställen så som i ambulanssjukvården får en bild av det gedigna arbete som vårdbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor gör runtom i kommunen. Jag är i mitt dagliga arbete beroende av detta fina arbete och det förtjänar endast tacksamhet och respekt.

Att denna personal tycks arbeta under bristande förutsättningar bekymrar mig dock ofta. Orimlig tidspress, bristfällig utrustning och bristfällig information/utbildning är några av de saker jag ofta hör om i vardagliga möten.

I covid-19-frågan har jag personligen upplevt flera situationer de senaste månaderna där kommunens personal varit oskyddade i situationer där feber i kombination med besvär från luftvägarna varit orsaken till att de tillkallat ambulans. De har sagt att de inte tillåts använda skydd förrän det föreligger bekräftad covid- 19 (kräver provtagning och analys) eller om sjuksköterska beslutat om misstanke.

Personalen har uttryckt obehag över detta och oroat sig framförallt över att föra smitta vidare till andra brukare. Denna oro ter sig för mig uppenbart välgrundad, men problemets omfattning kan jag inte avgöra. Det förekommer dock och har lyfts i avvikelserapporter.

Därför finner jag det olyckligt när socialchefen uppger att ”fakta” är att kommunens personal använder skyddsutrustning så fort en person är misstänkt sjuk. Garanterat förekommer skillnader i riktlinjer, och det bör sägas att jag upplevt ett antal situationer då kommunens personal burit adekvat skydd.

Men om ovan situationer anses följa riktlinjerna och inte utgöra misstänkt covid-19, då torde kriterierna vara felaktiga – oavsett verksamhet. Alternativt finns luckor i tillämpningen. Riktlinjer måste spridas för att ha effekt.

Information/utbildning krävs för att kunna identifiera misstänkt respektive inte misstänkt. Covid-19 är en komplex sjukdom, som för egen del krävt såväl utbildning som egen informationsinhämtning för att kunna hantera säkert.

De yrkesgrupper som är i ständig kontakt med brukarna bör ha verksamhetens förtroende att själva besluta om skydd i det ögonblick som misstanke uppstår. När de får tag på en sjuksköterska kan smittspridning redan ha skett, och krav på sjuksköterskekontakt bör därför möjligen gälla för att avfärda misstanke, inte upprätta den. Att all personal har adekvat skyddsutrustning samt kunskap om när och hur den ska användas är verksamhetens ansvar.

Vad som orsakat de situationer jag bevittnat kan jag inte avgöra och att personalen med stor kunskap och empati sliter hårt för patienter/brukares väl och ve är för mig uppenbart. Så bör ske på alla nivåer, och därför bör vi inte förlora oss i varken anklagelser eller försvarsmekanismer.

Ansvariga bör istället fundera över varför dessa situationer uppstått, vad konsekvenserna blivit och framförallt hur vi kan förhindra upprepande. Kan jag bistå i detta arbete så hjälper jag gärna till, och sannolikt fler med mig.

Med den största respekt för er kollegor inom kommunen.

Rasmus Bjerén

Specialistsjuksköterska i ambulanssjukvård

Ambulansen Bollnäs/Edsbyn

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel