Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

INSÄNDARE: Jaktvård eller troféhunger?

Det är viktigt för en viltstam att man sparar dessa stora livskraftiga djur för en stark livskraftig stam, skriver signaturen Konsekvensen efter att en älg med 18 taggar skjutits.

Annons

Undrar hur man funderar när man fäller de största tjurarna samtidigt som man slår fast att de är sällsynta?

Jag hänvisar till uttalanden av jägare i det jaktlag i Söderhamn som man skrev om i tidningen. Där man gläder sig åt att ha fällt en 18 taggars tjur trots att man samtidigt är medveten om hur sällsynt dessa är.

Dessa tjurar är så sällsynta att man mest hör gamla berättelser "från gubbarna om 12-16 taggare som man såg för 30 år sedan".

Med detta i minne så funderar man inte när man väl ser en tjur med stora horn utan man fäller den genast, och vips har de blivit ännu mer sällsynt.

Det är viktigt för en viltstam att man sparar dessa stora livskraftiga djur för en stark livskraftig stam.

Så för mig är svaret på min fråga i rubriken ganska klar. Det är samma beteende idag som förr och som leder fram till historier om stortjurar från förr.

Men vill vi se fler stora hornkronor så måste man också bygga en framtid för det och inte ägna sig åt troféjakt då en sådan dyker upp "efter 30 år"

Konsekvensen

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel