Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

INSÄNDARE: HHC – låt barnen växa och utvecklas klart innan ni dömer ut dem

Jag är uppvuxen på ishallen i Hudik. Min pappa var materialare i A-laget och min storebror spelade hockey i många år.

Vi åkte buss tillsammans med min brors lag och följde med på cuper och matcher, vi älskade att hänga med och vi älskade hockeyn.

Min äldsta son som snart är 20 år var 1,5 år när han gick omkring med tejpade skridskor inomhus och varje gång vi fick främmande gick han och hämtade en klubba och en hjälm till våra besökare. Han var tre år när han kollade resultat i elitserien på text-tv, ett inbitet Leksandsfan sedan dess. Han började på skridskoskola när han var fyra och i Björnligan (numera Tre Kronors hockeyskola) när han var fem år. Han älskade hockeyn från första stund och han var duktig och byggde upp ett stort självförtroende. Hockey blir en livsstil för hela familjen, man kommer nära andra lagföräldrar, åker på matcher och cuper tillsammans och spenderar otaliga timmar i hemmahallen och ishallar runt om i landet. Barnen/ungdomarna får ett stort skyddsnät, med många vuxna omkring sig, både barnen och vuxna får vänner och minnen för livet.

Jag älskar hockeyn samtidigt som jag hatar den. Selekteringen började långt innan spel i juniorlagen – för min sons del som 14-åring.

Han var liten och lätt i kroppen. Till en början fick han stå över byten, sedan fick han stå över vissa perioder, till att stå över matcher och sen fick han flytta ner till laget under när han var 15 år.

Att få se sitt barn bortvald från sitt lag och självförtroendet sjunka. Att se honom fortsätta kämpa, infinna sig på varje träning och varje fys för att överhuvudtaget ha en chans att få spela match är hjärtskärande.

Det var en av ledarna som de hade som sa att det handlade om att föräldrar hade en övertro på sitt barn och hade en dröm om att barnen skulle bli proffs.

Det är INTE det som det handlar om! Det handlar om att de ska bli lika behandlade, att de ska få samma möjligheter som resten av sina lagkamrater. Att de får göra lika många misstag som andra spelare i laget, att de ska få utvecklas i sin takt, att de ska få tillhöra det lag som de har tillhört sen de var små barn.

Min äldsta son som de ansåg var för liten och lätt är nu 187 cm lång och väger 90 kilo.

Låt barnen växa och utvecklas klart innan ni dömer ut dem.

Hockeyn har gett oss så mycket, så många fina minnen och pojkarna har lärt sig så mycket! Men den har även gett oss en oerhörd smärta. Sår som fortfarande sitter kvar, och att se Hudik hockey göra uttalanden om att de inte har känt till något om särbehandling, utfrysning och mobbning (av ledare), trots att vi har suttit på föräldramöte med den dåvarande ungdomsansvariga om detta. Vi har pratat med tränarna, vi har skrivit ett mail till styrelsen, vi har pratat med ordförande i styrelsen, som jag även vet att fler föräldrar från fler lag gjort så blir man så arg. Styrelsen och ungdomsansvariga har stått bakom ledarna. Inte ens ett erkännande får vi, ingen ursäkt.

Hockeyn är så viktig för så många barn och ungdomar, låt de behålla sitt brinnande intresse, ta inte det ifrån dem. Gör om och gör rätt. "Så många som möjligt så länge som möjligt."

Fia Eldh Eliasson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel