Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen nåd för homosexuella i Kampala

/

En av alla de människor som söker asyl i Hälsingland just nu är Roger Mor, 22 år. Han har flytt från Uganda, där homosexualitet är förbjudet och läget för hbt-personer mycket infekterat och förenat med livsfara.

Annons

Roger Mor var 13 år när han blev avstängd från skolan första gången. Året var 2005 och han bodde då med sina föräldrar i en lägenhet i Kampala, Ugandas huvudstad. Skälet till relegeringen var att man misstänkte att Roger var homosexuell. Pappan misshandlade honom och han tvingades flytta till andra släktingar. Roger fick fortsätta skolan, men han fortsatte uttrycka sig på ett sätt som störde skolledningen. Flera gånger stod han upp för sin identitet och blev avstängd gång på gång. Han berättar hur även kyrkan uteslöt honom och han utsattes för hot och flera våldsdåd på gatan.

– I Uganda förknippar man homosexualitet med västvärlden, något som hotar den konservativa afrikanska kulturen, säger Roger.

2011 dödades Ugandas förste öppet homosexuella man, David Kato, i sitt hem. Kato var en av de mest tongivande aktivisterna inom gayrörelsen och en inspiration för Roger, som då hade hunnit bli 19 år och gick i gymnasiet. Han var då sedan läge säker på sin läggning och hade pojkvän.

Roger berättar hur människor från olika stadsdelar samlades i ett upplopp med syfte att döda honom och hans vänner. De misshandlades svårt men aktionen avbröts av polis som tog med sig pojkarna till stationen.

– Vi var rädda att bli dödade. Jag hade då redan suttit fängslad flera gånger och blivit slagen, knivskuren, bränd och en gång torterad i flera dagar av polisen tills jag hamnade i koma, säger han.

Han mår illa när han tänker tillbaka och måste avvakta innan berättelsen kan fortsätta. I det lilla kontorsrummet på Centrum för allas lika värde i Söderhamn där han för tillfället jobbar ideellt är han förvisso trygg, men minnena har lämnat djupa spår.

– Jag släpptes den gången eftersom jag förnekade min sexualitet, fortsätter Roger.

I Kampala visade man däremot ingen nåd. Nästa attack kom snart igen. Med sig hade man bensin och skulle tända eld på Roger, men även denna gång överlevde han genom att hamna i händerna på polisen. På stationen fortsatte tortyren, berättar han. Men det här skulle bli sista gången.

Det var vintern 2013 och ungefär samtidigt undertecknade Ugandas president Yoweri Museveni en skärpning av den dåvarande lagstiftningen - som innebar att man kunde få livstid för förargelseväckande homosexuellt beteende. Lagen innebar också att den som "underlättade" homosexualitet kunde dömas till fängelse. Enligt dokumentation som Amnesty gjort ökade godtyckliga gripanden, polisvåld och utpressning mot hbt-personer när lagen trädde i kraft. Många förlorade sina jobb, blev vräkta eller tvingades fly. Ett förslag om dödsstraff för homosexuella relationer hade också kommit upp på den politiska agendan - något som dock fick kritik internationellt och aldrig verkställdes. Stämningen piskades upp och i media publicerade man listor med namn och adresser till hundratals människor som misstänktes vara homosexuella och uppmanade folk att "hang them."

Enligt Roger så satt han vid det här laget instängd i ett mörkt rum tillsammans med flera vänner, alla svårt torterade, några döda.

– Min närmsta vän som var 17 år dog i mitt knä. Jag var lämnad för att dö med de andra, säger han.

Han berättar hur han med tre andra överlevande lyckades gräva sig genom en vägg och bända sig ut genom ett galler efter flera dagars kamp. Det regnade kraftigt den natten och pojkarna flydde genom skogen.

– Jag lyckades nå min pojkvän som gömde mig i sin bil och skjutsade mig till flygplatsen.

Roger tog sig till Sverige och Arlanda. Det var fortfarande vinter och Roger hamnade i ett kylslaget och stillsamt Vågbro utanför Söderhamn. Varför det blev just Sverige var en slump, han lyckades ta sig just hit, just då. Just nu väntar han på besked då asylprocessen pågår sedan åtta månader.

– Jag måste fortsätta leva, jag kan inte titta bakåt. Jag vill bli en förebild för andra homosexuella som flyr från våld, säger han.

I augusti i år förklarades den skärpta lagen i Uganda som ogiltig av konstitutionsdomstolen, på grund av att det inte fanns tillräckligt många representanter på plats i parlamentet när den röstades igenom. Inom gayrörelsen i Uganda ser man det här som en triumf. Det är ett steg mot att stoppa den statssanktionerade diskrimineringen, menar Amnesty International.

– Det är en seger för ugandiska aktivister som har arbetat mot lagen. Vi hoppas att detta leder till verkliga förbättringar för hbt-personer i Uganda som allt för länge har varit fångade i en ond cirkel av diskriminering, hot, våld och orättvisa, säger Sarah Jackson, biträdande chef för Amnesty International i Östafrika.

I Söderhamn fortsätter livet för Roger Mor.

– Det är ett mirakel att jag ens står upp idag, men jag har alltid trott på mig själv trots allting som hänt. Nu vill jag bara fortsätta leva utan att frukta för mitt liv, säger Roger Mor.

Annons