Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Ingen mening med att hålla dem kvar"

Allt fler hälsingar är högskoleutbildade, men fortfarande har länet den sämst utbildade befolkningen i landet. Hälsinglands framtid hänger på att betydligt fler skaffar sig bättre kompetens.

Annons

I Gävleborg får bara tre av fyra elever slutbetyg i nian och en knapp femtedel är inte behöriga till gymnasiet. Det gör att få av dem kan läsa vidare på högskolan och länet hamnar efter resten av landet.

Kent Bogren, utvecklingsstrateg på Region Gävleborg, är oroad över situationen. Han menar att det finns en tydlig koppling mellan utbildning och utveckling. Länen Stockholm, Uppsala, Västra Götaland, Östergötland, Jönköping och Skåne som har de bäst utbildade befolkningarna i landet har också den starkaste tillväxten.

– Det här kan vi också se i länet, det är Gävle som har högst utbildningsnivå och det är också där den största tillväxten finns, säger Kent Bogren.

Enligt Kent Bogren saknar länets företag förståelse för utbildningens betydelse.

– Många av dem är avknoppningar och underleverantörer till stora industrier. De har lärt sig att exempelvis göra en komponent till någon produkt och när de ska ny rekrytera vill de helst ha kopior av sig själva. Men det går inte längre, de måste ha utbildad personal som kan utveckla produkterna för det är det som de stora företagen efterfrågar. Dessutom innehåller arbetet i sig mer inslag av tjänster än direkt produktion, säger han.

Clas Olsson, biträdande generaldirektör för Arbetsförmedlingen, menar att Gävleborg måste bryta med den brukskultur som präglat länet för att kunna hänga med i utvecklingen.

– Det är viktigt att försöka ändra mentaliteten hos unga människor och göra dem mer självständiga och företagsamma. Bruksandan har inte något utrymme i en modern ekonomi. Den bygger på att unga människor ska vänta på att få jobb i industrier som fortfarande kan gå bra, men som inte anställer längre, säger han.

Arbetsmarknadsutvecklingen i Gävleborg är beroende av att de unga utbildar sig, även om det innebär att befolkning minskar, menar Clas Olsson.

– Det finns ingen mening med att hålla dem kvar. De unga ska uppmuntras att utbilda sig. Det innebär många gånger att de kommer att flytta till universitetsorterna och storstäderna. Förhoppningsvis är det några av dem som sedan återvänder med nya kunskaper och kan starta nya företag i er region, säger han.

Ungefär var sjätte gävleborgare är högskoleutbildad, i angränsade Mälardalsregionen är andelen mer än dubbelt så hög. Maj-Britt Johansson, rektor för Högskolan i Gävle, berättar om vilken betydelse den har för att höja utbildningsnivån i länet.

– Den spelar stor roll eftersom den finns nära och på hemmaplan. Många tycker att det är ett för stort steg att åka till Uppsala och studera, säger hon.

Mer än 40 procent av högskolans utbildningar ges på distans.

– För många i Hälsingland är det till och med för långt att ta sig till Gävle och då är distansutbildningarna bra. I det här länet skaffar många barn tidigt och upptäcker sedan att de behöver en utbildning. Det gör att de hinner bli lite äldre och etablera sig med hus och så vidare, säger Maj-Britt Johansson.

Hon ser stora utmaningar för kunskapsutvecklingen i länet, den låga behörigheten till gymnasiet är ett problem. 2001 var 65 procent av högskolans studenter från länet, nu är det 39 procent. De har fått konkurrens om utbildningsplatserna, framför allt av studenter från Uppsala och Stockholm,

– Det är ett problem att våra invånare överlag har sämre gymnasiebetyg. Kvaliteten både på gymnasieutbildningarna och grundskolorna måste höjas i länet och det är en stor utmaning för kommunerna som måste lösa det, säger Maj-Britt Johansson.

Kent Bogren menar att länets kommuner måste lägga ner sitt revirtänk och börja samarbeta för att förbättra undervisningen i skolorna. Hälsingekommunerna har kommit en bra bit med gymnasiesamarbetet, påpekar han, och ser framför sig att allt färre skolor står för utbildningen i länet. Ungdomarna är benägna att resa till andra orter för att gå i skolan. Mer än var femte gymnasielev i länet pendlar till en skola som ligger i en annan kommun.

– Det verkar som att det inte finns någon framtid för de små byskolorna, säger Kent Bogren.