Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen har någon simsalabimformel

/

Annons

God morgon Ljusdal! I finanskrisens kölvatten ställs politikerna mot väggen och kraven på snabba och effektiva lösningar är många, inte minst från oppositionen.

Vänsterflanken sitter i passagerarsätet och kommer med den ena populistiska lösningen efter den andra. Vänsterblocket verkar dessutom ha bestämt att det är Herr Ö (S) som ska stå för röstfisket den här gången, trots att ett riksdagsval i Sverige 2010 känns tämligen obetydligt.

Utifrån den vänstra flanken ter sig inte problemet så stort, in med pengar i form av stöd så löser det sig. Märkligt att man i ett läge som detta väljer att retoriskt tjata om att det är kopiösa mängder bidrag som ska ta Sverige ur krisen.

Undrar om inte det så kallade socialistiska blocket håller på och biter sig själv i svansen. Är det någon som kan ta Herr Ö på fullt allvar när han gång på gång talar om att den sittande högerregeringen väsentligt bidragit till att förvärra krisen, i Sverige?

Undrar om inte svenska folket genomskådat oppositionens skamliga försök att kapa poäng inför ett val som just nu känns som århundraden bort.

Vem bryr sig egentligen om det svenska riskdagsvalet i dagsläget? Vem tror på fullt allvar att oppositionen skulle ha haft en lösning på den här krisen om de suttit vid makten?

När nationer befinner sig i allvarliga krissituationer, och det är snart nio av tio på detta klot som gör det, brukar den bästa medicinen vara samförstånd och ett jäkla hårt jobb för att få landet/länderna på fötter igen. Det känns olustigt att inte ens våra politiker kan göra gemensam sak i ett läge som detta och med gemensamma krafter, kunskap, kontakter och erfarenheter göra det bästa möjliga för landet. Lägga den egna politiska vinningen åt sidan ett slag och återvända till rötterna för allt politiskt arbete – i folkets tjänst!

Nu behöver vi bra idéer och fungerande lösningar på många håll och kanter, inte politiskt sandlådekrig. Slår Konjunkturinstitutets domedagsprofetior in kommer år 2010 ungefär 250 000 människor till, det motsvarar hela befolkningen i orter som Gävle, Sundsvall, Örnsköldsvik och i princip Ljusdal, att bli av med sina jobb.

Tänk tanken, Gävle, Sundsvall, Ö-vik och Ljusdal.

Den hotbilden kräver ett brett politiskt samarbete och konstruktiva åtgärder modell krigstid. Det pratas om att vart sjätte industrijobb kommer att försvinna, förhoppningsvis, tillfälligt. Kommuner och landsting skriker efter statspengar, annars väntar massuppsägningar och kraftiga nedskärningar inom alla offentliga sektorer senast nästa år. Det enda man tycks vara riktigt säkra på just nu är att vi och resten av världen ännu inte sett botten på efterkrigstidens största samhällskris.

Då orkar inte Sverige lyssna på publikfriande oppositionspolitiker, som inte behöver ta något ansvar för sina standardfraser. Då vill medborgare se sina politiker lägga undan populismen, kavla upp ärmarna och gemensamt gå ut med ett budskap att vi hjälps åt och valkampanjen tar vi när det blir dags för det.

Oavsett vad man har för politisk åskådning är det ingen som har en simsalabimformel för den här krisen. Ingen vet, inte ens Herr Ö, fast han vill ge sken av det i sin iver att fiska röster till ett val som ingen orkar bry sig om i dagsläget.

Samma recept gäller för Ljusdal: hjälps åt!

 

Mikael Sagström

Mer läsning

Annons