Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Igelkottarna rullar över på rygg och låter solen värma deras pigga små pilska magar”

Plötsligt går tiden så där snabbt igen. Det känns som i förrgår som man susade söderut och snön hängde så vintrigt i granskogen att en imaginär Ulf Lundell i baksätet av bara farten plockade fram bjällror, klockspel, Hasse Olsson (!) och i höjd med Lamborn ringde in Agnetha Fältskog för lite körsång. Innan Enviken hade han skrivit ihop en sån där patenterad och tämligen fantastisk glöggosande dänga.

Annons

Spola fram nån dag och plötsligt är våren så långt gången att gatsopardammet seglar förbi fönster ända uppe på tredje våningen. Isarna skulle gå om dom inte redan varit smälta. Igelkottarna rullar över på rygg och låter solen värma deras pigga små pilska magar. Vore jag en antilop skulle jag skutta av glädje. Vore jag en bearnaisésås skulle jag brännas vid.
Ulf Lundell syns inte till, men Benmont Tench släpper plötsligt en soloskiva och ger våren det soundrack den förtjänar.

Det finns få musikanter jag har högre respekt för än Benmont Tench. Han har sin dagliga gärning som klaviaturtämjare i Tom Pettys Heartbreakers men är en sån där som har spelat med alla man någonsin har gillat – från Dylan till Warren Zevon.
Nu har han släppt sitt första album i eget namn. Allt inspelat med hjälp av tidigare arbetsgivare och medmusikanter som Petty, Ryan Adams, Ringo Starr och Gillian Welch.
”The Heartbreakers have a lot of downtime, and I love to play. If you play with other people, you’re gonna learn something. You blend everybody’s dialects and you find a common language.”
Det råder ingen tvekan om att Tench plockat upp dialekterna från de han spelat med. Språket allt landat i blir nåt slags mogen americana och det räcker med att höra de tre första sekunderna av inledande ”Today I took your picture down” för att man ska vara fast: det är ju pianot och kantslagen från Pettys ”Southern accents”!!!
Om Johnny Cash vore i livet är jag säker på att han skulle ha funnits med på ett hörn på Tenchs ”You should be so lucky” också. Om inte annat som ett tack för Benmont Tenchs kyrkorgel bakom Cash i ”Danny boy” från ”The man comes around”.

Det rätt omaka paret Billie Joe Armstrong (från Green day) och Norah Jones släppte förra året ett alldeles förtfäffligt litet hyllningsalbum till Everly brothers.
Den fiffigt betitlade skivan ”Foreverly” är Armstrong och Jones version av bröderna Everlys tredje album ”Songs our daddy taught us”, om än med omstuvad låtordning.
Den utsökta stämsången som var Phil och Don Everlys adelsmärke är dock intakt.
Efter att ha hört Magnus Carlson och Jill Johnson göra ”Sleepless nights” i det sista avsnittet av ”Jills veranda” känns det som en inte helt tokig idé om dom skulle göra en Billie Joe och Norah – men sikta in sig på Gram Parsons och Emmylou Harris i stället. Så länge Jill inte överdriver country-twangen och låter som hon har satt en saltgurka i halsen är jag säker på att det skulle kunna bli alldeles förträffligt.

Benmont Tench förresten: han har alltid varit så jäkla snygg. När jag var riktigt liten ville jag heta ”Lars”. När jag blev lite äldre ville jag se ut som Benmont Tench. Kanske är jag lite färgad av det.

DIST: True detective!
Upphetsningen över det gastkramande sista avsnittet har knappt lagt sig, när besked kommer om även en andra säsong.

TRIST: True detective!
Det funkar antagligen även utan dem men alltså – det var ju mycket McConaughey och Harrelson som ”gjorde” serien.