Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Idrott på schemat – varje dag

Mens sana in corpore sano.
Ibland kan det finnas anledning att svänga sig med sina latinkunskaper. Inte för att ägna sig åt "humanistisk självgodhet" som jag anklagades för här om veckan.

Annons

Snarare för att ödmjukt påvisa att redan för ett par tusen år sedan hade de lärde ganska god kläm på att "en sund själ i en sund kropp" är en god förutsättning för att nå bra resultat.

Nu senast har det så kallade Bunkefloprojektet fått stor uppmärksamhet.

I nio år har 200 elever haft idrott på schemat varje dag, till skillnad från det gängse, två gånger i veckan.

Och tänka sig, nästan samtliga lyckades få betyg som gör dem behöriga till gymnasiet. Största positiva effekten uppvisade pojkarna.

Nog känns det som om de bankar in ett gäng öppna dörrar där, men det är väl som med allt: Repetitionen är kunskapens moder.

Fast ibland undrar jag.

För samtidigt som vuxna, framför allt medelålders kvinnor och män, betalar dyra avgifter för att springa långlopp runt om i Sverige och världen. Lägger upp tjugoveckors träningsscheman med långa, korta, hårda, intervallpass och talar euforiskt om endorfinkickar som uppstår bland tallar och granar, så rör sig barnen allt mindre.

Många föräldrar har för länge sedan begripit att en eller två idrottslektioner i veckan är för lite. Därför tränar deras barn från tidig ålder allt mellan hockeyrink och trapets.

Men just för att inte hamna i diskussionen om vem som har råd eller inte, så borde skolan för länge sedan infört idrott på schemat. Varje dag.

För tänk att både stress, depressioner och nedstämdhet minskar i takt med att barnen rör sig. Allra helst om de får frisk luft på köpet.

När skolministern åker till Finland och låter sig imponeras av de fantastiska studieresultaten i matematik, kunde han samtidigt titta på hur läroplanen i övrigt ser ut. Som första land i världen har finländarna tillverkat en rekommendation för fysisk aktivitet för skolungdom.

Ekvationen går helt enkelt lättare ihop efter ett löppass. Ibland räcker det med lite brottning i en snöhög.

Mer läsning

Annons