Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I skuggan av Italien och Grekland

/

God morgon Ljusdal! Kulor och regeringar rullar i Sydeuropa.

Annons

Över en lång natt flyttades mediafokus från Grekland till Italien och Berlusconis vara eller icke vara som statschef. Han lovar att avgå om reformpaketet antas, säger han i alla fall. Nu är vi alltså där att Italien står inför en ekonomisk kollaps och spelet, eller ska vi säga verkligheten, bli än mer abstrakt och svårbegripligt för de flesta av oss.

Det som nu sker inom Eurosektorn är nog världshistoriens största samlade försök att undvika total kaos på den internationella finans- och ekonomimarknaden. Frågan många ställer sig i dagsläget är om alla så kallade räddningspaket kommer att ha någon effekt eller om det bara är konstgjord andning i väntan på den riktigt stora smällen, som en del experter varnade för redan i slutet av 2008 när den så kallade finanskrisen flammade upp med en rad katastrofer i USA och som fick effekter i resten av världen.

Som domedagsprofet skulle man kunna säga att vi närmar oss vår tids riktiga depression. Eller? Vad vet vi egentligen vilka krafter det är som styr? Kan verkligen hela systemet gå över styr nu när alla aktörer har mer eller mindre full insyn i det mesta som händer och dessutom vet att ingen kommer torrskodd undan om vitala delar av systemet faller?

Är inte allt som har med nationalekonomier, valutor och handel att göra så ingifta med varandra att de som inte är sjuka tvingas att medicinera de sjuka och vaccinera de som befinner sig i riskzonen för att inte själv drabbas av samma åkomma?

Ja, svårt att sätta sig in i, svårt att ta till sig och svårt att tänka i konsekvens för sin egen lilla del. Svårt på alla plan helt enkelt. Hela situationen blir mer eller mindre abstrakt och kanske just av den anledningen beskådar de flesta av oss vanliga medborgare det som sker just som passiva åskådare, mer eller mindre uppgivet eller mer eller mindre hoppfullt.

Det finns dock en delikat fråga som seglat upp under den här krisen som kommer att leva kvar oavsett utgångarna i Grekland och Italien. Eurons framtid.

Låt säga att det rekar till sig riktigt bra i dessa båda länder och man blåser faran över för den här gången. Då är jag övertygad om att Eurons förespråkare hävdar att valutasamarbetet var orsaken till att situationen gick att rädda och menar att samarbetet måste stärkas ytterligare och de länder som står utanför bör å det snaraste kliva in, exempelvis Danmark, Sverige och Storbritannien.

Går det åt helvete kommer tvivlarna förmodligen att driva på en upplösning av valutaunionen och argumenten kommer bland annat att vara vikten av att ha en egen penningpolitik att reglera nationellt elände med samt att slippa ta ansvar för andra länders dito. Man skulle kunna säga att utfallen i Grekland och Italien i många avseenden är avgörande för eurons framtid som valuta, starkare eller svagare/död.

Spännande att följa ur ett akademiskt historiskt perspektiv men kanske inte lika roligt i praktiken.

I skuggan av Italien och Grekland hänger väl Juholt löst igen.

Sa först att Håkan Juholt skulle vara veck inom en vecka när cirkusen om bostadsbidraget rullades upp. Gjorde sedan en pudel då han var i gott sällskap.

Men nu vet i fasen om inte karl´n hänger löst igen. (S) är nere på bottennivåer kring 25 procent. Hur länge kan partiet acceptera att spela i den divisionen innan man byter coach.

Tur för Juholt att han inte leder ett hockeylag och att det är kris ute i stora världen med tanke på medias fokus just nu.

Mer läsning

Annons