Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I sista sekunden

/

Runtom i världen drogs en lättnadens suck när Barack Obama under natten till måndagen meddelade att en preliminär budgetuppgörelse var nådd. Börserna i Asien steg liksom dollarn. Men priset Obama och Demokraterna får betala är högt.

Annons

Kompromissen innebär att det omtalade lånetaket höjs med i första hand omkring en biljon dollar. Det betyder i all korthet att USA, som i dagarna skulle ha slagit i nuvarande lånetak på ofattbara 15 tusen miljarder dollar, även fortsättningsvis kan låna pengar.

Går kompromissen igenom kongressen har USA därmed undvikit såväl sänkt kreditbetyg som inställda betalningar.

Att i USA ställa in löneutbetalningar och pensioner eller stänga ned vissa delar av statsförvaltningen är visserligen inte helt otänkbart om man ser till historien, men det skulle ha skickat helt fel signaler till marknaden i en tid av stor osäkerhet. En utebliven uppgörelse hade med stor sannolikhet också hade inneburit sänkt kreditbetyg för USA, vilket i sin tur skulle ha gjort uppgiften att betala ränta på den redan skyhöga statsskulden ännu svårare.

Men som alla kompromisser har även denna haft ett pris. Demokraterna hade önskat se att en höjning av lånetaket skedde utan några specifika förpliktelser vilket skett hela 74 gånger sedan 1962. Nu ska i stället varje dollar som lånas motsvaras av en lika stor nedskärning. Likaså fick Republikanerna igenom kravet att inga skattehöjningar ska genomföras, vilket inte minst retat vänsterflygeln inom Demokraterna.

Att genomföra nedskärningar samtidigt som ekonomin fortfarande präglas av hög arbetslöshet, en haltande bostadsmarknad och låga tillväxtsiffror är en medicin som har sina kritiker. Den inflytelserike ekonomen Paul Krugman var exempelvis inte nådig när han kommenterade uppgörelsen i New York Times: ”De som kräver nedskärningar nu agerar som medeltida läkare som behandlade de sjuka med åderlåtning, vilket bara gjorde dem ännu sjukare.”

För nedskärningar, eller för den delen skattehöjningar, under pågående kriser riskerar många gånger att stjälpa mer än hjälpa ekonomin. I lågkonjunkturer gäller det att återigen få hjulen att snurra och inhysa hopp i marknaden så att investeringar blir av och vanliga medborgare börjar konsumera.

Samtidigt är det ohållbart att som i USA gång på gång låna pengar till en budget där minus och plus inte går ihop över tid.

Att fly från en sådan ekvation klarar inget land, inte ens om det kan titulera sig världens största ekonomi.

Anders Gustavsson

Mer läsning

Annons