Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

I kulturens tjänst hela livet: "För mig är det livskvalitet att jobba"

– Jag har vävt in kultur i allt jag har gjort, säger Gerd Engberg, som just nu är i full gång med att förbereda sommarens konserter och föreläsningar med Rickard Söderberg i Jernverket i Iggesund.

Annons

Gerd Engberg tar emot i sin lägenhet mitt i Hudiksvall, en annorlunda våning fylld av smarta speciallösningar. Många ting vittnar om att det är en kulturintresserad person som bor här. Tavlor, böcker, skulpturer och hattar blandas i en härlig mix.

– Intresset för kultur fick jag tidigt, från mina morföräldrar. Mormor hade ett estetiskt sinne, hon läste mycket och hade en fantastisk trädgård. Och på deras bokbord hittade jag böcker som jag plöjde igenom, när jag var kanske nio hittade jag en bok av en fransk författare som jag genast fastnade för, den franska esprin tilltalade mig, berättar Gerd Engberg.

Nog är hon en färgstark och välkänd kulturprofil i Hudiksvall, Gerd Engberg. Det är svårt att sammanfatta allt hon gjort, men något av det mest minnesvärda är nog Hudiksvalls 400-årsjubileum, 1982, där Gerd var en av de ansvariga.

– Det var fantastiskt roligt och det berikade mig på många vis. Jag hade ett lite annorlunda sätt att jobba, jag gick utanför ramarna.

400-årsjubileet engagerade hela Hudiksvall och lever fortfarande kvar i folks minnen.

Men vem är kvinnan bakom? Hur började det?

Gerd är född och uppvuxen i Hudiksvall, även om dialekten delvis är bortslipad.

– Jag började jobba på en advokatbyrå när jag var 17 år. Chefen tyckte inte att det var så fint med hudikmål, så det fick jag träna bort... Jag skulle bara vara där ett tag, men det blev 13 år!

I tolvårsåldern började Gerd flickskolan – en period som gav henne både kraft och respekt. Men efter fyra år kastade hon matteböckerna i kanalen och hoppade av skolan.

Egentligen ville Gerd bli skådis, men föräldrarna tyckte inte att hon skulle åka iväg och studera. I stället blev det ett år på sågverket på Håstaholmen.

– I brist på teater gick jag väldigt mycket på bio när jag väl tjänade pengar och hade en lön. Och jag tänkte att om jag inte kunde bli skådespelare, kunde jag åtminstone bli sekreterare, så jag sökte till handelsskolan.

Det var efter den tiden hon hamnade på advokatbyrån. Under tiden där tog hon tjänstledigt ett halvår och reste till Frankrike för att arbeta som au pair och lära sig franska.

– Jag har alltid tilltalats av det franska, och nu fick jag tillgång till den franska kulturen på plats.

Efter sekreterarjobbet och en vända på Läroverket, startade Gerd så egen firma 1975. Det var en boutique i Fiskarstan, där hon sydde kläder och hennes väninna stickade, även små konstutställningar och kuriosa fick plats i lokalen.

Ungefär samtidigt smög sig ännu mer kulturintresse in i Gerds liv, förutom att konsumera mycket kultur började hon läsa konsthistoria i två omgångar.

1980 gick Gerd ett år på Forsa folkhögskola, allmän linje.

– Det var så bra för mig! Där fanns så många andra människor, många yngre med egna problem. Då fick jag perspektiv. Och det var lite som min egen skyddade verkstad, det var så roligt och en bra miljö. En lärare drog med mig i en teateruppsättning och mina slumrande teatertalanger vaknade till liv, säger Gerd.

Efter folkhögskolan stod Gerd utan arbete, och hade planer på att ta med sig sina två barn och flytta till Frankrike och studera. Men då fick hon tips om jobbet med att arrangera 400-årsjubileet.

– Jag sökte jobbet, och fick det.

Därefter startade hon företag på nytt, och tanken var att verka för kultur och marknadsföring.

– Jag ville att kulturen och företagen skulle befrukta varandra. Det var så snäva villkor för kultur och konst. Jag ville hjälpa dem att nå ut, och jag ville att vanliga företag skulle plocka in kultur i sitt arbete. Det har varit väldigt lyckat.

Under åren har Gerd arrangerat modevisningar i Hudiksvall, välbesökta tillställningar.

– Jag har också varit med i teaterföreningens styrelse i flera år. Och ett år fick jag veta att Sven Wollter, som jag redan kände, hade pjäsen Antigone på gång.

Det var så teaterföreställningarna i det gamla järnverket i Iggesund började, med Antigone, 2003.

– Det födde flera idéer. Vi uppförde Sagan om Iggesund, med Carmina Burana. Vi har gjort Mord & gästabud, i samarbete med Romeo och Julia-kören, och Ronja Rövardotter, och flera arrangemang, till exempel Syndernas näste 2014.

I år var tanken att uppföra Peer Gynt, i ny kostym, med nyskriven musik av Thomas von Wachenfeldt.

Men budgeten gick inte riktigt ihop, och man fick tänka om.

– Det var min idé att göra Peer Gynt, och då är det ju lätt att ta det personligt. Jag är mer känslomänniska än förnuftsmänniska, och då började jag tänka över mitt värde och reflekterade en del. Jag gjorde en slags "årsredovisning". Men jag kom fram till att jag har gjort mycket för kulturen och alltid haft intressanta jobb. Allting är ett vågspel, säger Gerd.

Hon tog nya tag, och sydde ihop ett par nya föreställningar i lite nerskalat format. Hon upplevde Rickard Söderberg under en konsert i Örnsköldsvik, och tyckte att det var fantastiskt, och fick en idé.

– Så nu blir det i augusti en dubbelkonsert med honom, Thomas von Wachenfeldt, ensemble och flera andra. Dessförinnan kommer Rickard Söderberg att föreläsa.

Det märks att Gerd har en förmåga att entusiasmera människor, få med sig folk på tåget.

– En solist behöver en bra orkester, brukar jag säga. Att vara en bra ledare, är att få med sig bra medarbetare.

Gerd har egentligen inträtt i pensionsåldern, men det finns inte på kartan att sluta jobba.

– För mig är det livskvalitet att jobba. Jag har jobbat med det här så länge.

– Jag har knutit många vänskapsband genom kulturen. Jag har mina "stödstrumpor" som jag kallar dem, mitt nätverk av människor som jag kan fråga, diskutera och bolla med. Jag har haft ett rikt liv. Inte på pengar, men på allt annat.