Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I gränslandet mellan parti- och personval

Det är djupt ociviliserat att sparka på den som ligger. Redan på dagis lär vi oss att "bråka med dem i din egen storlek".

Annons

Konflikter bör ske mellan någorlunda jämlika parter. Därför är hela mediedrevet mot den 23-årige William Petzäll beklagligt.

Petzäll ger intryck av att ha ganska allvarliga problem. Han är blandmissbrukare, har svårt med både alkohol och tabletter. Och låt oss en gång för alla slå fast: alkoholism är en sjukdom, inte en dålig vana.

För en bredare publik blev William Petzäll känd som den unge Sverigedemokraten som efter en blöt kväll ställde till bråk i sin före detta flickväns lägenhet i Trelleborg. Som folkvald till landets lagstiftande församling hamnar man naturligtvis på löpsedlarna för sådant beteende. Därför är stormen kring Petzäll - om än beklaglig - också högst begriplig.

Ibland måste vi dock hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Å ena sidan är detta en historia om en enskild, bräcklig människa med allvarliga problem. Å andra sidan handlar det om en av våra lagstiftare, som trots löften till sina väljare och riksdagskollegor inte har genomgått behandling mot missbruket.

Sverigedemokraterna har ställt krav på Petzäll: Behandling eller avgång. Frågan är om de egentligen har - eller ens borde ha - mandat att ställa det kravet.

Trots att Sverige inte har något renodlat personvalssystem är riksdagsmandatet personligt. Platsen är William Petzälls, inte Sverigedemokraternas. Och alkoholism är en sjukdom, som kan ta lång tid att behandla. Hans återfall efter utlovad nykterhet är inte unikt, det kan många med erfarenhet av alkoholproblem intyga. Att en ung man med blandmissbruk, efter löfte om nykterhet, ses dricka alkohol behöver alltså inte bero på slarv eller dålig karaktär - utan är en vanlig del av en förhållandevis vanlig sjukdomsbild.

Nu har William Petzäll valt att lämna sitt parti men behålla riksdagsmandatet. Det är ett problematiskt beslut, men helt enligt regelboken. Politiska vildar har funnits i en mängd folkvalda församlingar genom åren. Exempelvis blev Siw Persson politisk vilde i riksdagen när hon lämnade Folkpartiet, liksom Gudrun Schyman när hon lämnade Vänsterpartiet.

Just därför att Sverige befinner sig i gränslandet mellan parti- och personval blir frågan moraliskt komplicerad.

Flertalet av Petzälls väljare upplever sannolikt att de röstade på Sverigedemokraterna, snarare än på en enskild person. De har all anledning att nu känna sig lurade. Samtidigt är det uppenbart att mandatet tillhör personen, inte partiet. Att Petzäll borde lämna sitt mandat, och fokusera på tillfrisknandet, betyder inte att SD har rätt att ta det ifrån honom.

Så blir hela den tragiska historien om en ung man med alkoholproblem också ett tydligt bevis för att vi borde se över vårt valsystem.

Ida Thulin

Liberala Nyhetsbyrån