Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I Agnetas hem står varje sak på sin plats

Känsel och hörsel. Punktskrift. Absolut koll på var prylarna finns. En stark vilja att prova och utmana sig själv. Och så en make som stöttar och hjälper. Agneta Falk ser i stort sett ingenting men klarar ändå att sköta ett hem.

Annons

Det är september och björkarnas löv har skiftat färg. Höstsolen skiner över Fagernäsområdet och från en sommarstugas skorsten stiger röken sakta mot himlen.

Inne i vardagsrummet sitter Agneta Falk. I hennes händer växer en vante fram, tvåändstickad, vackert randad, jämn och felfri. Agnetas fingrar rör sig snabbt, de lyfter garnet, flyttar stickorna. Känner.

– Jag är privilegierad som har bra känsel i fingrarna, säger hon.

Agnetas syn förstördes för 39 år sedan av en tumör som växte och tänjde ut synnerverna. Känseln har fått ersätta mycket av den vägledning som ögonen gav henne en gång i tiden.

Hon visar runt i hemmet och vi förstår snart hur viktig känseln verkligen är. Agneta måste känna sig fram när hon utför alla de handgrepp och sysslor som en seende gör utan att knappt tänka. Punktskriften hjälper många gånger. Agneta sätter små lappar med punktskrift på kryddburkarna, hon märker skyttel och garnspole till vävstolen, och genom att läsa Apotekets punktskrift hittar hon rätt medicinburk.

Hon tar fram en blus ur garderoben och känner med vana fingrar över tyg, knappar och andra detaljer.

- Den här blusen är av råsiden. Den har pärlemoknappar och veck, så den är lätt att känna igen. Och lappen baktill spar jag alltid. Då vet vad jag som är bak och fram på klädesplagget.

I köket måste varje föremål alltid stå på exakt samma plats.

– När vi har gäster händer det att de ställer in sakerna lite hur som helst. Då kan det ta mig en halv dag att hitta dem igen. Och om någon ställer en köksstol på fel ställe, då riskerar jag att gå rätt in i den. Jag brukar säga att man aldrig ska möblera om hos en synskadad.

Agneta och maken Runo har många års vana av att samarbeta i köket. De kommer överens om var prylarna ska finnas, och sedan står de just där. Är Runo osäker någon gång, frågar han Agneta.

–Runo är helt fantastisk! Han har ställt upp i vått och torrt i alla år, säger Agneta.

När Agneta förlorade synen fick hon gå en så kallad anpassningskurs i Uppsala. Då lärde hon sig bland mycket annat att sköta ett hushåll. Och som hon lärde sig … Agneta lagar all mat i hemmet, hon städar, tvättar, stryker och manglar. Runo hjälper till med tvätt, städning och disk, men Agneta kan också klara det helt själv.

Och hon bakar.

–I början var jag rädd för att bränna mig när jag skulle baka. Men rädslan gick över. Jag är sådan att jag vill ge mig på det mesta, och jag ger inte upp.

Agneta bakar matbröd, vetebröd och mjuka kakor.

– Men inte hårda småkakor som måste gräddas på ett ögonblick, säger hon.

Vreden på spisen visar tydligt vad som är upp och ned. Måttsatsen är viktig, här finns separata mått samt ett streck i mitten av decilitermåttet som går att känna med fingret.

Andra viktiga hjälpmedel i köket är silen som spänns fast på kastrullen (för att undvika hetvatten på händerna) skärmaskinen, och rundeln i vilken ägget placeras i stekpannan.

Under vinterhalvåret bor Agneta och Runo i lägenhet inne i Bollnäs, sedan tillbringar de vår, sommar och tidig höst ute i stugan på Fagernäsområdet.

Gräsmattan runt stugan är slät och plan, och tomten är tydligt avgränsad tack vare snedhage och buskar. Tack vare detta kan Agneta pyssla ute i trädgården på egen hand.

–Vi letade efter just en sådan här tomt, berättar hon

Här sköter hon om växterna som frodas i krukor och amplar. Hon rensar ogräs och plockar bort vissna blommor. Fuchsiorna blommor fortfarande ymnigt och Agneta visar stolt.

Hon ser inte våra ansikten, vi som har kommit på besök. Men hon hör oss, och det räcker. Hon läser av människors röster precis som seende läser av andra människors ansikten. Hon berättar att hon får veta mycket genom att lyssna till en röst.

Hörseln är viktig för oss alla, och naturligtvis extra viktig för Agneta, både när hon är hemma och ute i samhället.

Hon läser taltidningen varje dag, och hon lyssnar till TV. Det kan dock bli problem när det handlar om utländska TV-program.

–Vi synskadade arbetar för att få en radiokanal med översättning till TV:n.

Ända till för två år sedan arbetade Agneta på arbetsterapin vid Bollnäs sjukhus. Nu är hon pensionär och behöver kanske inte lika ofta känna på de upphöjda tim-och minutmarkeringarna på sitt armbandsur.

Ute i trädgården andas naturen höst, lugn och harmoni. Paret Falk står ute på gräsmattan och vinkar när vi åker.