Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hyfsa debatten om politikerpensionerna

/

De senaste dagarna har Ekot rapporterat om kommun- och landstingspolitiker som har lämnat – eller har tvingats att lämna – sina politiska uppdrag men ändå får ekonomisk ersättning i varierande storlek till följd av sina tidigare insatser. Bland annat lyftes det fram att det före detta socialdemokratiska landstingsrådet Ingrid Amrén Hedin får ut strax över 31 000 kronor i månaden.

Annons

Hon är emellertid inte ensam om detta. Andra som får en hyfsad ersättning – om än lägre – är bland annat Bollnäs förra kommunalråd Olle Nilsson Sträng, som ju har lämnat Socialdemokraterna för Bollnäspartiet, Ovanåkers förra kommunalråd Björn Mårtensson (C), Söderhamnspolitikerna Lennart Olsson (C) och Kenth Pudas (S) och Amrén Hedins efterträdare Ann-Margret Knapp (S) som i samband med valet slutade som landstingsråd.

Att det här möter kritik är knappast överraskande eller för den delen omotiverat.

Däremot är en stor del av kritiken väldigt onyanserad. Och riktigt dumt blir det när det levereras okvädningsord riktade mot hela politikerkåren.

De allra flesta som väljer att engagera sig politiskt får för detta en väldigt modest ersättning. Väldigt få får en sådan ersättning att de kan leva på den. Och för de som är heltidsengagerade – som exempelvis kommunalråd eller landstingsråd – får också lägga ner betydligt mer tid än vad som normalt betraktas som en arbetsvecka.

Det är heller inte att betrakta som en vanlig anställning. Förutsättningarna för att få fortsätta med sitt uppdrag ökar naturligtvis i det fall man gör ett bra jobb, men det är ändå väljarna som ytterst bestämmer. Och tycker de att det är kommunen eller landstinget behöver en ny politisk inriktning – och därmed röstar fram en ny majoritet – så är det bara att plocka ihop sina saker och flytta ur kommunalråds- eller landstingsrådsrummet.

Betyder det då att Ekot med sin granskning är ute i ogjort väder? Nejdå, inte alls.

Däremot kunde och borde man ha nyanserat bilden något.

Det är inte orimligt att de politiker som har varit hel- eller deltids engagerade, men antingen tvingats att lämna sitt uppdrag eller självmant väljer att stiga av, får en ekonomisk ersättning under en period därefter. Dels för att göra det mindre riskabelt att ta på sig uppdragen.

Men faktiskt också för att de som sitter på posterna inte klamra sig fast vid uppdragen bara för att inte riskera att ställas på bar backe.

Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det här inga oviktiga aspekter.

Det som däremot kan, borde och nu förhoppningsvis även kommer att diskuteras är hur lång perioden av ekonomisk ersättning ska vara. Kommunal- och landstingsråd ska precis som riksdagsledamöterna ha bra ersättning för det uppdrag som de har fått förtroende att förvalta. När det gäller ersättningen efter uppdraget avslutats så ska den vara utformad som en omställningsförsäkring – tillbaka ut i arbetslivet – inte för flerårig försörjning.

Riktigt upprörande blir det då en del före detta politiker väljer att nyttja systemet än mer genom att driva ett eget företag men inte plocka ut någon lön därifrån för att inte ersättningen till följd av de forna politikeruppdragen ska reduceras.

Att politiker väljer att starta eget företag och använder sig av de erfarenheter och kunskaper som de har skaffat sig under sin tid i politiken är utmärkt. Men då bör företaget också vara det som står för försörjningen – inte skattebetalarna.

Till sist måste det också skickas med en uppmaning till de som nu har skrikigt i högan skyn om hur bra politikerna har det. Se till att engagera er själv politiskt och bidra till en bättre kommun och ett bättre samhälle i stället för att sitta hemma på er kammare och gnälla.

Mer läsning

Annons