Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur ska det finansieras?

/

Annons

Rätten att göra abort är fri i Sverige, inom vissa tidsgränser. Den rättigheten måste självklart försvaras och bevaras – en abort måste vara kvinnans val.

Samtidigt måste det vara möjligt att debattera varför antalet aborter i Sverige är så högt – cirka 25 aborter per 100 kända graviditeter. I flera jämförbara länder med liknande liberal lagstiftning och inställning till abort är andelen avsevärt lägre: Finland och Island har runt 15 aborter per 100 kända graviditeter, Danmark och Norge omkring 19. Det finns inget positivt i att Sverige intar en topposition i den kategorin.

På måndagen lade regeringens utredare Anders Milton, tillsammans med en arbetsgrupp från socialdepartementet, fram en rapport om hur man ska minska antalet oönskade graviditeter och aborter.

Flera av förslagen är tänkta att förbättra tillgängligheten på preventivmedel för unga. Arbetsgruppen vill att de mellan 15 och 25 år maximalt ska behöva betala 200 kronor om året för p-piller, samt få köpa subventionerade dagen efter-piller på apoteken. Dessutom ska skolhälsovården få i uppdrag att dela ut kondomer och dagen efter-piller.

Att det ska bli lättare och billigare för ungdomar att få tag i preventivmedel är i grunden ett bra förslag. Självklart är ett säkert sexliv individens ansvar – men när man ser i statistiken att könssjukdomar som klamydia ökar och att antalet aborter är på väg upp måste någonting göras.

Möjligheten att få preventivmedel via skolsköterskan kan förhoppningsvis vara ett effektivt grepp. Och då ska hjälpen självklart inte begränsas till dem som är över femton år, utan den lilla grupp som har sex i yngre åldrar borde också kunna vända sig till skolsköterskan.

Men det finns ett frågetecken, och det är stort – hur ska satsningen finansieras?

Enligt rapporten beräknas den totala kostnaden för åtgärderna bli minst 80 miljoner kronor om året. Redan nu går skolhälsovården i många kommuner på knäna. Om satsningen ska gå igenom måste något annat prioriteras bort.

Arbetsgruppen föreslår också att undervisningen i sex- och samlevnad ska förbättras, bland annat genom att målen för undervisningen förtydligas och att Skolinspektionen gör en kvalitetsgranskning av kurserna. Det är ett steg åt rätt håll – även om förslaget gärna hade kunnat vara mer långtgående.

Idén att Socialstyrelsen ska få upprätta ett nationellt abortregister är däremot mer problematisk. I dagsläget är Socialstyrelsens uppgifter om aborter avidentifierade – nu vill arbetsgruppen ändra på den saken, för att bättre kunna utvärdera abortverksamheten.

Målsättningen är lovvärd – men här verkar arbetsgruppen underskatta nackdelarna.

Ett register innebär alltid en inskränkning av den enskildes integritet. Dels finns risken att uppgifter hamnar i orätta händer – även om Anders Milton hävdar att registret ska vara oåtkomligt för alla obehöriga är det omöjligt att veta hur registret kan komma att användas i framtiden. Dels är det möjligt att bara existensen av ett sådant register kan påverka kvinnan i hennes val. Det borde vara skäl nog att låta bli.

Liberala Nyhetsbyrån

Mer läsning

Annons