Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur lång tid får förändringen ta?

/

Det har gått bra i Norge. Enormt bra.

På fem år har andelen kvinnor i norska bolagsstyrelser ökat från sju till fyrtio procent. Det sedan de införde en lag om att börsnoterade bolag måsta ha minst 40 procent av vardera könet i styrelsen.

Annons

En utvärdering visar dessutom att de farhågor som fanns inför införandet inte har infriats. Varken bolagsflytt, investerarflykt eller sjunkande kompetensnivå har blivit resultatet.

Tvärtom har många av företagen ökat sin omsättning under perioden. Och debatten om det norska exemplet fortsätter i Sverige.

Visserligen innebär debatten att ansträngningarna ökar för att hitta kvinnor till bolagens styrelser. Men det går med snigelfart. Om ens det.

Visst är det ett långsiktigt arbete. Men hur lång tid får det ta?

I vårt närområde finns en av värstingarna, Sandvik.

Inte en enda person i Sandviks ledningsgrupp har utländsk bakgrund eller är kvinna. Ändå omsätter företaget 93 miljarder kronor och sysselsatte omkring 50 000 personer.

På frågan varför svarar vd Lars Pettersson till DN att ”det finns ingen som är tillräckligt bra”.

Hur letar han då bland sina 50000 anställda? Svaret imponerar inte.

Näringsminister Maud Olofssons argument mot en lagstiftning imponerar inte heller.

När hon senast kommenterade frågan, till Dagens Industri, sa hon att ”Det är inte vi som ska ändra på detta. Jag menar, vad är annars nästa steg att vi kräver fler kvinnor i idrottsföreningar eller bland skollärarna?”

Den sortens argument lyfter inte direkt debatten.

Någon som däremot problematiserar debatten något är SEB:s vd Annika Falkengren. Hon säger att det finns en risk med att bara fokusera på styrelserna. Då kan den operativa ledningen dräneras på kompetens.

Och det ligger något i den farhågan.

Men egentligen gäller väl det både utan och med lagstiftning om man inte jobbar aktivt med rekrytering.

Utnämningar till såväl styrelser som ledande befattningar i företag borde göras utifrån kompetens, initiativ och ansvar. Det görs inte idag.

Istället rekryteras det på likhet.

Ingen vill nog egentligen ha en lagstiftning om representation i styrelser. Men det är bolagen själva som drivit fram detta. Eftersom inget händer.

Representationen av de som inte är en äldre man, är fortfarande obefintlig. Och det handlar inte bara om kvinnor.

Dessutom är det oerhört tröttande att höra dessa ihåliga argument om kompetens. Det finns kompetenta kvinnor. Det visar, inte minst, nätverket Ruter Dams medlemslista.

Det finns dessutom inget affärsmässigt bakom besluten att alltid rekrytera en man.

Studie efter studie visar att mångfald lönar sig. Ändå händer det inget.

En intensiv debatt påverkar heller inte, i någon högre grad.

Det har också det senaste året visat.

Norges exempel visar att det går. Dessutom blev det ganska bra.

 

Mer läsning

Annons