Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hudiktjejen som ger Ekot en röst i etern: "Jag har hittat rätt"

Redan som tonåring drömde Hudiktjejen Emelie Rosén, 23 år, om att bli journalist och förändra världen. Men efter att ha blivit stoppad av säkerhetspolisen i Iran och varit en hårsmån från att bli fängslad har hon blivit mer ödmjuk i jakten på scoop. Nu lever hon sin dröm – med den ständiga nyhetspulsen närvarande – som reporter på Sveriges Radios nyhetsredaktion Ekot.

Det är bråda arbetsdagar för Emelie Rosén när vi bestämt tid för intervju. Hon håller just på att lägga sista handen vid en större granskning och det är mycket att tänka på. Men Emelie klagar inte. Tvärtom.

– Jag har arbetat med ett längre projekt nu och när nyheten ska presenteras ska den ut i Sveriges Radios olika kanaler. Under sändningsdagarna kommer jag att få springa mellan Ekots sändningar och vara med i radions lokala program. Det är otroligt roligt, säger Emelie.

Nyligen gjorde Emelie en radiodokumentär om den omtalade Hudikmappen, som var en samling nakenbilder på tonårstjejer i Hudiksvall som spreds som en löpeld på internet hösten 2012. En brottsutredning startade men det visade sig att åklagaren som leder utredningen, sen kom att dömas för brott.

– Det var ett händelserikt journalistjobb. Jag kontaktade några av de drabbade tjejerna och de fick avgöra om de ville vara med och vad de ville säga. Det var väldigt jobbigt för dem att prata om händelsen igen, säger Emelie.

Redan som 14-åring drömde Emelie om att bli journalist. Hon slukade böcker som Nils Hanssons journalistbibel "Gräv där du står" och litteratur av journalisten och författaren Barbro "Bang" Alving.

– Jag ville förändra världen. Det kan låta lite naivt att jag som fjortonåring ville det, men redan då insåg jag att man kan påverka med journalistik, säger hon.

Emelie berättar att hon har lätt för att bli intresserad och engagerad i olika frågor. Två bra egenskaper om man vill arbeta som journalist.

På gymnasiet läste Emelie mediekommunikationsprogrammet och samtidigt fick hon sina första reportage publicerade i Hudiksvalls Tidning. Emelie hade koll på vad som hände i stan och kom till redaktionen med artiklar som handlade om aktuella evenemang.

– Jag fick jobba mer och mer och tidningen ringde när de behövde någon extra på kvällar och helger. Det var en bra skola att jobba där.

Emelie lärde sig det journalistiska hantverket, att fånga känslan i text och bild.

– Jag var ung, orädd och vågade ta plats. Men samtidigt var jag ödmjuk inför uppgiften.

Efter gymnasiet studerade Emelie statsvetenskap och utvecklingsstudier i Uppsala och sedan journalistik i Göteborg. Under studietiden tog hon varje chans att göra reportageresor utomlands. Det blev resor till Zambia, Sydsudan och Uganda. Men den mest minnesvärda resan var till Iran. Dit var journalister inte välkomna, så Emelie och hennes sällskap reste på turistvisum. Resan var noga planerad och väl på plats krypterade de allt material och sparade det på små minneskort. Under all ledig tid gick Emelie på alla museer och moskéer och sparade entrébiljetter och foldrar, vilket var tur. För en dag hände det som inte fick hända. Journalistteamet som låtsades turista blev inplockade av säkerhetspolisen

– Det var fem förhörsledare som gav sig på oss. Det var riktigt, riktigt obehagligt. De genomsökte bilen tre gånger och letade bevis. Jag visade mina entrébiljetter och hävdade att vi var turister, säger Emelie.

Trots att bilen genomsöktes tre gånger hittades aldrig minneskortet. Det hade Emelie noga gömt i ett hopknölat papper i en tom jordnötspåse, som låg bland annat bråte på bilgolvet.

– Hade de hittat minneskortet hade de aldrig släppt oss. Vi har läst oss till att vi säkert skulle ha dömts till fängelse i tio år. Det var naivt. Jag skulle inte ta en sådan risk i dag, säger hon.

Sedan årsskiftet är Emelies arbetsplats Ekots redaktion i Stockholm. Ingen dag är den andra lik och hon vet inte alltid vad som väntar. Hon har till och med ett ombyte kläder med på jobbet – för att alltid vara redo att rapportera från nyheternas centrum.

– När det är svåra och jobbiga situationer, som till exempel vid skolattacken i Trollhättan, använder jag journalistiken som en sköld för att hantera svåra saker. Jag blir Journalist-Emelie. Men det är också superlyxigt att ha den rollen, det är socialt accepterat att ställa massor av frågor och få svar, säger hon.

Vissa dagar är extrema nyhetsdagar då hon ska rapportera senaste nytt i direktsändning. Andra dagar sitter hon i kontrollrummet och dubbelkollar sina uppgifter.

– Jag har hittat rätt. Det är en fantastisk arbetsplats och jag får möjlighet att granska och jag får fler och fler idéer hela tiden. I framtiden hoppas jag kunna jobba som korrespondent, kanske i Afrika några år, säger Emelie Rosén.