Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hon vill springa vidare i Svenska Cupen

Förra säsongen åkte Ljusdal ur Svenska Cupen på tuffast tänkbara sätt.

Nu kommer chansen igen – mot ett lag från en lägre division.

– Vi ska spela på samma sätt som vi skulle göra mot ett favorittippat lag i ettan, säger den löpstarka mittfältaren Hanna Olsson.

Annons

Säsongen 2013 var i stort en ren framgångssaga för Ljusdals IF. Laget vann DM-finalen mot Team Hudik, och sedan division 2 efter vinst mot samma lag i den sista omgången.

Men det fanns en sak som ändå gnagde lite: respasset mot numera nedlagda IFK Gävle (då i division 1) i Svenska Cupen.

Den matchen spelades på Älvvallen, och slutade på tuffast tänkbara sätt för Ljusdal.

– Först och främst var man väl lite chockad att det gick så pass bra som det gjorde, att det var 0–0 i slutminuterna, säger mittfältaren Hanna Olsson, som dock kom att bli syndabock i 91:a minuten.

Ytterbacken Maya Nordborg tvingades nicka bort en boll i eget straffområde. Domaren Håkan Lindqvist blåste straff för hands.

– Det var min hand bollen tog på. Jag hade den invid kroppen, men domaren sa typ att jag slog på bollen, säger Hanna Olsson.

Det blev mål på straffen och Ljusdals cupäventyr stannade vid en match.

På tisdagskvällen är förutsättningarna lite annorlunda. Nu är det division 1-laget Ljusdal som möter ett division 2-lag – Timrå – i Svenska Cupens första runda.

Hanna Olsson har i färskt minne hur det kan gå om man förivrar sig mot ett lag från en lägre serie, då Ljusdal slogs ut i DM-semifinalen mot Edsbyn för tre veckor sedan.

– Vi har snackat jättemycket om att hålla oss till vår spelidé oavsett vilka vi möter. Vi såg ju hur det blev mot Edsbyn när vi inte gjorde det...

Hur är det då?

– Vi ska spela likadant som om vi skulle möta ett favorittippat lag i ettan. Vi ska inte försöka oss på något annat, inte vara naiva.

Hanna Olssons roll i laget, oavsett om hon spelar centralt på mittfältet eller på en kant, är att springa och åter springa.

– Jag har alltid haft löpningen i och med att jag höll på med orientering när jag var yngre. Det är en självklarhet för mig att springa, det går lite av sig självt. När jag spelar med Anna (Hammergård) ska ju hon ligga längre bak och styra medan jag ska vara lite längre fram, säger hon.

Men hur orkar du ta de där löpningarna hela tiden?

– Alla har olika krav på sig. De som är på mig är att jag måste ta det där jobbet i varje match.

Annars stannar Ljusdals spel?

– Haha, ja, så är det.