Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon tar harpan till Hudiksvall

Sofie Jansson är hemma i Hudiksvall igen, efter några kringflackande år. En mångårig dröm är upfylld, och en studieväg är avslutad. På golvet står det synbara beviset för att en målmedveten strävan har burit frukt, hennes egen harpa, skeppad från Chicago i somras.

Annons

Redan som barn kände Sofie Jansson att hennes väg var utstakad. Hon skulle bli harpist. Pianot i hemmet blev hennes första instrument, sedan följde standardproceduren med blockflöjt i skolan, och mer piano. Men det var bara i väntan på harpan.

– Jag hörde någon spela harpa i tv när jag var fem, sex år, och jag glömde aldrig den klangen. Den fanns med i bakhuvudet tills jag var runt 13 år, då jag började intressera mig för klassisk musik. Sommaren innan jag började nian var pappa och jag på en konsert på Valdemarsudde, en konsert för harpa, fjöjt och viola. Och det var då jag bestämde mig för att jag skulle börja spela harpa, berättar Sofie Jansson.

Alldeles enkelt var det inte, men genom samarbete med musikskolan i Sandviken blev det möjligt. Efter nian följde ett specialprogram vid musikkonservatioriet i Falun, och efter de åren följde en tid vid det kongelige danske musikkonservatorium i Köpenhamn.

– Där fick jag min bachelor of musik. Sedan sökte jag för att få spela hos harpisten Judy Loman från Kanada.

Studietiden i Kanada tog slut i början på sommaren, och Sofie Jansson kom hem efter att ha gett sin slutkonsert i Toronto.

– Nu vill jag undervisa några år, sedan vill jag åka ut i världen och provspela själv, säger hon.

Just nu förhandlar Sofie Jansson med kulturen i Hudiksvall, med förhoppningen att kunna introducera harpan som ett instrument bland musikintresserade barn och unga. Hon vill dela med sig av sin kunskap.

– Harpan har en trolsk klang som går ända in i själen. Den har ett enormt omfång, och den kan uttrycka allt.

Annons