Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hon ser sin barndomsstad i kaos

De senaste veckornas händelser i Ukraina har fått stor plats i tidningar och nyhetssändningar. Lena Sverin i Korskrogen följer utvecklingen i landet med särskilt stort intresse.

Hon föddes och växte upp i Kiev, och får nyheter om vardagen genom släkt och vänner.

Annons

– Det var skrämmande, det som hände i förra veckan. Att prickskyttar får order att skjuta mot ungdomar är jättekonstigt och fruktansvärt, det trodde jag aldrig skulle kunna hända år 2014.

Lena Sverin är född och uppvuxen i Ukrainas huvudstad Kiev. Där gick hon i skolan och på polyteknisk högskola, och jobbade som civilingenjör. 2001 flyttade hon till Sverige och till Korskrogen. Nu följer hon demonstrationerna i landet, och genom sin syster som bor centralt i Kiev får hon rapporter om vardagen i staden.

– I torsdags förra veckan stängdes plötsligt hela staden. Tunnelbanan, restauranger, butiker, banker, allting var stängt utom en liten lucka till apoteket, och människorna fick sluta jobbet flera timmar tidigt. Kiev är en stor stad, och tunnelbanan är ett viktigt transportmedel, så när den stängdes blev det svårt. Det är långa sträckor att gå, säger hon.

Även dagis och skolor stängdes på grund av våldsamheterna, och Lenas syster fick stanna hemma med barnbarnen. De höll sig inomhus under dagarna, och handlade bara i den närmaste affären. Människor på gatan stoppades av polisen och frågades ut, särskilt unga män. Monument och statyer i staden vandaliserades.

– Det fanns många Leninmonument från Sovjettiden. Oavsett vad man tycker om den tiden så är den en del av Ukrainas historia, som försvinner när statyer rivs ned och monument vandaliseras, säger Lena Sverin.

Ändå tror hon med säkerhet att folket har stått på demonstranternas sida under oroligheterna.

– Folk är trötta på att regeringen bestämmer allting. Det är inte längre som under Sovjetunionen, i dag har folk egna idéer och åsikter. Sista droppen var när Janukovytj gick närmare Ryssland och diktaturliknande förhållanden i stället för att närma sig Europa.

Nu verkar det dock komma en ljusning. Regeringen har avsatts och presidenten har flytt, och Lena ser hoppfullt på framtiden.

– Ingenting är klart ännu, det finns mycket jobb kvar, men nu finns hopp. Det viktigaste nu är nyvalet i maj och vem som då blir president. Jag hoppas att det blir bra och att folket får det bra. Jag tycker jättemycket om Ukraina, det är ett så vackert land. Jag har bara fina minnen från uppväxten där. Jag vill inte flytta tillbaka, men jag kommer fortsätta åka och hälsa på. Jag kommer alltid ha ett speciellt band till det land jag är född i, och jag kommer alltid att vilja det bästa för Ukraina.