Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hon har slutat gå till skolan: "Vissa tror inte på mig när jag säger att jag har Asperger"

I en värld anpassad för individer som kan leva innanför ramarna och leverera under press, passar inte alla in. Sanna Persson är en av dem. I november slutade hon helt att gå till skolan.

Egentligen går hon i nionde klass men det fungerar inte. Skolmiljön är inte anpassad för henne och hon är inte anpassad för att klara av den.

Sanna har ADD och Asperger. Höga ljud och stökiga miljöer fixar hon inte.

– Det är som kryp i huvudet som kryper ned i kroppen och så slutar det inte. Det känns som att man vill dunka huvudet i en vägg typ, säger Sanna.

Sanna om Asperger:

Hemmasittare, en sådan som ofrivilligt tillbringar dagarna hemma. Som får dagarna att gå genom att se en film, odla och läsa en och annan bok.

– Vakna, äta frukost, göra någonting, äta lunch, göra någonting, äta middag, göra någonting, gå och lägga mig.

Läs även: Diagnoserna där killar är norm: ”Tjejer uppvisar inte adhd på det sättet som vi lärt oss"

Snart fyller hon 16 och när jag frågar vad hon vill göra senare i livet så kommer svaret självklart. Hon vill arbeta med djur och framför allt med hundar.

– Hundar ljuger inte, det gör människor.

Hundarna är raka och enkla. Är de glada så är de glada.

Sanna har svårt att läsa av människor, deras ansiktsuttryck och de underliggande budskapen. De som hon själv kallar för vita lögner.

Själv är hon svart eller vit, raka rör. Någonting som ofta ställer till det i sociala sammanhang och gör att hon har svårt att umgås med vänner längre perioder.

Läs mer: "Måste jag hoppa framför tåget för att få hjälp?"

En kaxig ensamvarg är vad hon är. För hon är inte blyg, hon är rak på sak och klok.

– När pappa och jag var på bio så satt det en gubbe bredvid mig som irriterade mig jättemycket. Han smaskade sig genom hela bion och kastade godispapper på golvet. När han tänkte gå och lämna pappret kvar på golvet, blev jag sur på honom. Så jag sa till honom att plocka upp pappret.

Hon har nämligen en väldigt tydlig bild av vad som är rätt och vad som är fel.

Asperger och ADD-diagnosen har inte påverkat Sanna så mycket. Hon har alltid varit så berättar hon. Men för mamma Jenny och familjen, har den varit en lättnad och en förklaring.

Dessutom har medicineringen hjälpt mot Sannas tidigare raseriutbrott.

Diagnoser för ofta med sig fördomar någonting som Sanna har fått känna på.

– Vissa tror inte på mig när jag säger att jag har Asperger, för då tror de att jag sitter och har koll på hela tågtabellen utantill.

Någonting som hon definitivt inte kan. Men det händer att hon fastnar i olika ämnen, Harry Potter, odling, foto, då är det fullt fokus och det finns inte så mycket annat.

Det är hemma på rummet som hon finner tryggheten och lugnet. Det är där hon samlar kraft som hon själv beskriver det. Under dagar då hon är riktigt slut så krävs det att familjen tassar på tå och inte gör allt för höga ljud.

Sanna lever utanför samhället, hon passar inte in i skolmiljön. Hon hoppas att det kommer en dag då det finns en plats för henne. En plats där hon får vara Sanna och lite annorlunda.

Vad är Aspergers syndrom?

Aspergers syndrom är en funktionsnedsättning som innebär svårigheter vid socialt samspel. Ofta har personer med Aspergers syndrom begränsade intressen, aktiviteter och beteenden.