Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hennes passion är secondhand

Vi lever alla i ett konsumtionssamhälle där slit och släng är ett återkommande inslag i vår vardag. Men det finns undantag. För Sonja Kroon Björgyll, lärare och kyrkomusiker hemmahörande i Norrbobyn, är det precis tvärtom. Här kastas inget i onödan och intresset för att köpa secondhand och återanvända saker har nästan blivit till en passion.

Annons

– Jag äger nog inte ens förmågan att slänga, säger Sonja och skrattar.
Och med tanke på alla prylar som upptar hennes bostad kan man inte annat än hålla med. Varenda möblerbar yta i villan upptas av möbler, saker och diverse pryttlar. Allt inhandlade på olika loppisar, auktioner och/eller i secondhandbutiker.
Intresset för gamla saker kom så att säga redan med modersmjölken.
– Ja, det är ett arv från min mor Britta som älskade att gå på auktioner. Jag följde ofta med henne som barn så intresset väcktes redan där, berättar Sonja.
Det egna samlandet tog dock fart först i tonåren och kanske främst då det var dags att sätta eget bo. Sedan dess har det bara vuxit. Men det är inte främst auktioner som lockar kyrkomusikern från södra Hälsingland. Det är loppisarna och secondhandbutikerna som ligger henne varmast om hjärtat. Det är dem hon brinner för. Oavsett om nu Sonja gör ett spontant loppisbesök eller åker iväg på en inplanerad tur, följer hon så gott som alltid ett särskilt mönster. En taktik som är välutprovad och fungerar i jakten på den rätta prylen. Vad hon letar efter vet hon sällan på förhand.
– Det vet jag i samma ögonblick jag lägger ögonen på föremålet. Det är det som är så spännande.
Men hur ser taktiken ut?
– Innan besöket är jag extremt rastlös och stressad. En spänd förväntan över vad jag kommer att hitta. Väl där är jag däremot enormt fokuserad och väldigt effektiv.
Först gör hon en snabb avskanning av utbudet i lokalen. Sedan tar hon en snabbtitt på borden, en under och slutligen en över. Allt går på några minuter och tämligen omgående har Sonja skapat sig en klar uppfattning om där finns något att hämta.
– Jag är otroligt osocial vid sådana tillfällen och har sällan tid att prata med någon.
Det är inte ofta som Sonja är ute efter att fullborda någon specifik samling som hon påbörjat eller så.
– Det är istället olika saker vid skilda tidpunkter i livet som lockar. Just nu vurmar jag väldigt mycket för näversaker, näversöm och kåsor i trä. Sådant som det överhuvudtaget ligger mycket arbete bakom, berättar hon.
Med tanke på att Sonjas intresse för begagnat snarare ökar än minskar med åren, kan man inte låta bli att undra över hur hon ska få plats med allting.
– Ja, eftersom jag är oduglig på att kasta saker så är det onekligen ett problem, men det inget jag ägnar särskilt mycket energi åt att tänka över.
Vad säger omgivningen då?
– Min yngsta son Andreas sa en gång att den dag jag hamnar på ”hemmet” ska han stå här vid utgången i Norrbo och ta betalt av folk som vill komma och köpa mina grejer.
– Men i ärlighetens namn så bryr jag mig inte om vad mina barn tycker. Jag samlar inte för deras räkning utan för min egen.
Genom åren har hon förstås gjort en del inköp som betytt något alldeles speciellt.
– Ett av mina bästa och också märkligaste fynd var en bok om hälsingemålningar som jag kom över på ett bibliotek i Spanien. Det lustiga var att den innehöll en bild på en takmålning som jag har hemma i mitt eget hus. Den boken kommer jag nog aldrig att göra mig av med.
Hon har fler märkliga historier att berätta. Som den om fyra brännvinsflaskor som hittades bland sågspånen på en vind i ett hus i Hälsingland. Flaskorna visade sig vara från 1935 och tre av dem består än i dag.
– Den fjärde är konsumerad och smakade alldeles prima, intygar Sonja och skrattar.
Hon har även en unik urna i sin ägo. En kruka som hittades av hennes morfar Erik Jonsson och hans söner under en odling i Norrbobyn 1912. Urnan visade sig vara från äldre järnåldern.
– Man hittade faktiskt två. Morfar behöll den ena medan han sålde den andra för 100 riksdaler till Hudiksvalls museum.
Tilläggas bör att detta var långt innan fornfyndslagens tillkomst, vilket gjorde det tillåtet att behålla fornfynd.
För Sonja handlar dock seconhandinköpen inte bara om ett brinnande intresse för gamla saker. Här finns även en rejäl dos av miljötänk. Där en stark vilja mot det slit- och slängsamhälle vi lever i, gör att hon är trogen inköp av begagnat så långt som det bara är möjligt.
– Varför köpa nytt då det finns begagnat som både är prisvärt och oslitet, säger hon och visar upp ett av dagens klädinköp. Ett par shorts inköpta på Café 7:an i Hudiksvall att nyttjas vid heta sommardagar. Alla hennes klädinköp görs oavkortat per bättre begagnat. Oavsett om det nu är textilier eller saker som handlas återkommer Sonja hela tiden till känslan för det redan nyttjade. Att gammalt och begagnat alstrar något som nya saker sällan gör.
– Tingen lever och det finns en atmosfär runtomkring dem. De har en själ och en historia. Vet jag dessutom berättelsen bakom föremålen blir det så mycket personligare varje gång jag använder dem, säger hon entusiastiskt och slinker iväg upp på övervåningen för att visa vad hon menar.
Några sekunder senare dukas sex vackra glas upp på bordet framför oss och hon ser lurigt på mig.
– De här förstår du köpte jag på en loppis på Västra skolan för ungefär tjugo år. Och varje gång jag använder dem tänker jag på dina föräldrar.
Någonstans i bakhuvudet ringer en klocka om en loppmarknad, till en skolresa som jag var med och anordnade för en evighet sedan. Och visst ser glasen bekanta ut. Begreppet återanvändning i närmiljö blir plötsligt väldigt konkret och rätt så personligt.