Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hellre en rosa armé

Med rosa saris och bambukäppar drar ett kvinnligt medborgargarde fram i den indiska delstaten Uttar Pradesh. "Gulabi gang" har lyckats samla 200 000 medlemmar och deras främsta uppgift är att få ett stopp på kvinnomisshandeln.

Annons

I Sverige sitter akademiska föräldrar och funderar på om de inte borde sudda ut gränserna mellan pojke och flicka och redan på förskolenivå börja lämna in "hen" på dagis, inte låta henne leka med dockor och honom med bilar, utan hen får sysselsätta sig med... ja... könsneutrala leksaker.

Och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni basunerar i en debattartikel att kvinnodagen borde läggas ned.

Ett intressant resonemang där själva idén om en kvinnodag förflackas eftersom den slåss om uppmärksamhet med kanelbullar, fetaost, räkmackor, ägg, katter och brandvarnare, som tydligen också förtjänar en egen dag.

Kanske är det så som tyska feminister propagerar: lägg ned 8 mars och jobba för jämställdhet alla årets 365 dagar, både för kvinnor och män.

I min enfald har jag trott att det var jämställdhet, feminismen och kvinnodagen handlade om. Inte likformighet.

Av hen-debatten att döma kan man få uppfattningen att vi har blivit så jämställda i Sverige att nu finns det inget annat att ge sig på.

Och så kommer den otroligt tradiga diskussionen igång om huruvida vi över huvud taget formas av vårt arv.

Har vi reducerats till lättpåverkade offer för dagisfröknars pedagogik och mormors och farfars könsstereotypa julklappsinköp?

Debatt och debatt förresten.

Hen-frågan är väl lika brännande angelägen för merparten av befolkningen, som Gudrun Schyman och hennes parti.

Vad värre är att viktiga jämställdhetsfrågor helt hamnar i skymundan, när de som håller i pennorna ägnar energi och spaltutrymme åt att Lego tillverkar monster åt pojkar och rosa prinsessor åt flickor. Inte har väl könsstereotypt köptvång införts i leksaksaffärerna?

Sampat Pal Devi heter härföraren av den rosa armén. Var fick hon sitt häpnadsväckande mod ifrån? Uppfostrad av illitterata bönder och bortgift till en glassförsäljare vid 12 års ålder.

Den tändande gnistan var väl när hon för första gången stoppade en man som slog sin fru, ivrigt påhejad av resten av byn. Samtidigt vet hon att ett samhälle inte förändras med 200 000 bambukäppar. Därför kandiderar hon till delstatsparlamentet.

Vad jag önskar mig en Sampat Pal Devi i Sverige. Som på allvar vågar diskutera invandrarflickors rättigheter, som skulle kunna stoppa tvångsgifte som genomförs med svenska myndigheters goda minne. Som skulle kräva att flickorna fick samma chans och samma rättigheter som sina inrikesfödda klasskompisar: Spela fotboll, simma, cykla, utbilda sig till läkare eller nagelskulptris, gå på disco.

Våga passera privatlivets tröskel. Hjälpa mammorna ut ur hemmen, ut ur arbetslösheten och isoleringen som det innebär att inte behärska språket. Inpränta i var och en att de har samma rättigheter som den svenska grannkvinnan. Att de själva bestämmer hur de vill vara klädda och vem de vill prata med.

Och att absolut ingen kvinna, inrikes- eller utrikesfödd, förtjänar att bli misshandlad i Sverige.

Mer läsning

Annons