Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hela vårt landskap i 1 551 busskyltar

Tjock-Anders, Lars-Lars, Kärringberget.

Hälsingarna kan sin geografi och historia bättre än andra, tack vare att en flitig länstrafik sätter ut namnet på varenda busshållplats.

X-trafik menade aldrig att göra en kulturinsats – det är bara en trevlig bonus.

Tolsta by är minst 1 000 år gammal. Här har vikingar seglat förbi, levt och begravt sina döda. På järnåldern gömde någon en av Norrlands största silverskatter här – den berömda Tolstaskatten.

Men utan X-trafik skulle byn bara vara åtta anonyma hus längs vägen mot Hornslandet utanför Hudiksvall.

Trafikverket skyltar inte Tolsta, bara en busshållplats märker ut den uråldriga bosättningen. Tore Svensson har bott här i hela sitt 74-åriga liv, med gravhögar på tomten.

– Det gör en väldig skillnad för identiteten att det finns en skylt med byns namn. Det blir inte samma anonymitet, säger Tore Svensson.

Han kallar sig lokalpatriot, så till den milda grad att han snackar skit om grannbyn Fiskeby, en halv kilometer bort. Fast han gör det förstås med en rejäl glimt i ögat.

– Man tycker ju att man bor på den bästa platsen, säger Tore Svensson.

Han har snickrat en egen skylt med namnet Tolsta.

– Märkligt nog har den fått sitta kvar, än så länge, säger Tore Svensson.

Hur det än blir med Tores egna skylt kommer busshållplatsen att bestå – tillsammans med den enda officiella skylten.

Och så är det på många ställen. Vårt länstrafikbolag X-trafik har gett sig tusan på att varje busshållplats ska ha en ordentlig identitet. För en hälsing kan detta verka alldeles självklart. Men så är det ingalunda överallt. I grannlänen Jämtland och Västernorrland har man inte alls det här systemet. Västernorrland kör med så kallade "vinkhållplatser". De är inte märkta alls, utan bussen stannar om man vinkar.

– Det blir en hållplats om man stiger av och på, säger Bo Almström, som jobbar med Västernorrlands hållplatser.

I Sundsvall och de andra städerna finns förstås ordentliga skyltar, men inte på landsbygden. Länstrafiken tycker inte att det behövs.

– I regel faller det ju inte ner en stockholmare som vill åka buss här.

Och i Västernorrland finns inte gårdsnamn på samma sätt som i Hälsingland, enligt Bo Almström.

– Ni är nog bättre på att bevara det där kulturarvet i Hälsingland. Visst kan vi också vara stolta över vår historia, men då är det sågverken och träindustrin, säger han.

I Jämtland är det ungefär lika. Leif Mikaelsson är hållplatsansvarig på länstrafiken där, och bedömer att hälften av skyltarna har namn. Förr var det namn på alla, men nu är det för trassligt och dyrt att upprätthålla, tycker Mikaelsson och hans kollegor på Jämtlands länstrafik.

– Det är säkert bra med namn, men det är enklare för oss att beställa ett stort antal anonyma skyltar och sätta upp när vi måste byta någonstans. Det händer ju att de blir nedplogade eller "lånade" säger Leif Mikaelsson.

X-trafik bildades 1980, och några år senare var man i gång med att märka upp alla hållplatser enhetligt. Det är inte längre någon som minns riktigt varför man valde att göra så. På den tiden behövdes det ju inte till biljettdatorer och tidtabeller på internet.

PH Ekelund har varit ansvarig för X-trafiks hållplatser ända sedan 1984, och har jagat rätt på många av namnen som hamnat på skyltar längs länets vägar.

– För oss är namnen är en bisak. Men det är roligt att gräva fram gamla skojiga namn. Vi brukar göra det alldeles själva, säger PH Ekelund.

Han utgår i första hand från bynamn. Hållplatsen mitt i bebyggelsen får byns namn. Sedan blir det gårdsnamn, vedertagna namn på platser, eller geografiska namn som berg eller bäckar.

Tidigare kunde hållplatser döpas efter de som bodde där. Det har X-trafik gått ifrån. Namnen måste hålla även om en familj flyttar. Men gårdsnamn som är beständiga över generationer går bra.

Det har hänt att PH och hans kollegor har letat fram en gammal benämning som lokalbefolkningen börjat glömma. Men står det svart på vitt vid stora vägen kommer det att leva kvar.

– Vi har jagat namn på den gamla ekonomiska kartan. När vi har gått bet där har vi varit in på gårdarna och frågat. Vi har skottat fram många gamla benämningar, och det har väl blivit en kulturgärning fast vi inte har strävat efter det, säger PH Ekelund (som själv bor vid hållplatsen Tåsta).

Det finns många platser som heter Åkre i Hälsingland, och många Svedja. Men det får aldrig finnas två hållplatser med samma namn på en busslinje, helst inte ens i samma kommun. Det blir svårt för datorerna att hantera, och även för nytillkomna resande.

– De unika skyltarna ger vägledning åt busstrafiken, men även åt all annan trafik. Jag får ganska ofta höra att folk använder busshållplatserna för att förklara vägen, säger PH Ekelund.

Även räddningstjänsterna har en viss nytta av skyltarna. Och PH Ekelund har mer än en gång fått glada tillrop för att X-trafik räddat ett namn som posten slutat använda.

En av de mest omtalade hållplatsskyltarna är nog "Tjock-Anders" vid östra infarten till Ljusdal. Det är i alla fall en av de som har blivit stulna.

X-trafiks trafikutvecklare Mats Eklund (som själv bor vid hållplatsen Skagan) anar att det kan ha att göra med 50-årsfiranden av personer som heter Anders. Men han vädjar halvhjärtat att vi inte ska skriva det, eftersom han tror att det kan ge fler inspiration att smyga ut med en skiftnyckel om natten...

Hemmansägare Anders Persson i Ljusdal kallades bara Tjock-Anders, och var en megakändis i Hälsingland på sin tid. En gång var han med i Hylands hörna, där han drog en rolig historia och en låt. Han var auktionist, riksspelman, bäruppköpare och hästhandlare. Bland annat. Det sägs att han en gång fick ett brev adresserat till "Tjock-Anders, Sverige" kort och gott.

– När han var nere på köpingen skulle folk alltid stanna och lyssna på han. Alla ville få han svarslös, men det gick inte, säger Anders son Benny Persson.

Han bor kvar bredvid föräldrahemmet, och ser busshållplatsen med sin pappas namn varje dag.

En av hans favorithistorier var när hans pappa kom körande med sin häst Ajax. Någon ropade att hästen var ful. "Ja, men han har vett att hålla käften i alla fall" sa Tjock-Anders. Blixtsnabbt.

Tjock-Anders dog 1968, men busshållplatsen hjälper till att hålla hans namn vid liv i nya generationer, säger Benny.

– Det var många år sedan farsan gick bort, men minnet lever kvar. Det är helt suveränt, säger Benny Persson.