Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hela Sverige kan inte leva

Kan hela Sverige verkligen leva? Självklart inte. Byar, samhällen och städer har byggts upp. Och avfolkats.

Annons

Ändå lever många med någon slags föreställning om att allt ska vara som förut. Inte förut i betydelsen riktigt långt tillbaka. Utan förut i betydelsen ungefär så långt man minns. Den egna barndomen. Eller mormors eller farfars tid.

De allra flesta verkar vilja slå vakt om det öppna landskapet. Det kan finnas många skäl för det. Men ibland hör man motiveringen att man ska slå vakt om det gamla landskapet som det var förr.

Men riktigt förr var det förmodligen stora skogar där det nu är öppet landskap. Och ännu längre tillbaka kanske det rent av var hav.

Jag grunnar på de här frågorna när jag läser om årets landsbygdsriksdag som nyligen avslutades och som organiseras av rörelsen Hela Sverige ska leva, där för övrigt en Arbråbo, Kennet Nilshem, är en av rörelsens två ordförande.

Näringsminister Annie Lööf (C) inledde riksdagen med att säga att landsbygden är ryggraden i Sverige. Samtidigt gick partikamraten Lena Ek ut och ville ha dyrare bensin genom höjd koldioxidskatt. Det skulle knappast stärka ryggraden.

Visst ska vi värna landsbygden. Jag bor själv i en liten by på landet.

Men jag har svårt med alla som ropar att det var bättre förr och kräver att stat och kommun ska garantera full service i varenda liten håla.

Den anonyma djävulen som kallas marknadskrafterna pekas ofta ut som boven till att apoteket flyttat till stan, bensinmacken klappat igen, affären konkursat och skolan lagts ned.

Må så vara, men i så fall var det väl marknadskrafterna som en gång motiverade denna service. Det var knappast så att stat och kommun placerade ut lanthandel och mack ute på landet.

Det fanns jobb i byn. Industrier i det lilla samhället. Det var helt enkelt lönsamt att starta och driva affär och bensinmack. Men vad gör man då det inte längre är lönsamt? Är det rimligt att kräva bidrag?

Jag är övertygad om att stora delar av landsbygden och dess människor har en inneboende kraft som ser till att byar och samhällen lever vidare. Det visar inte minst flera av exemplen på årets landsbygdsriksdag.

Men samtidigt måste det sägas. Hela Sverige kan inte leva. Åtminstone inte på likvärdiga villkor.

Det är visserligen en mänsklig rättighet att bosätta sig i vilken avlägsen glesbygd man vill.

Men det är ingen mänsklig rättighet att ha affär, bensinmack, bussförbindelse, apotek och skola i sin egen närhet.

Mer läsning

Annons