Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hela havet stormar

/

I Grekland är det hela havet stormar. Sedan premiärminister Giorgos Papandreou kom med det överraskande beskedet om att hålla en folkomröstning om det stora krispaketet, stormar det mer än någonsin.

Annons

Många ser beskedet mest som ett taktiskt drag. Och allt fler bedömare ifrågasätter om Papandreou kommer att kunna rida ut stormen eller om han kommer att svepas med av vågorna.

Det kan ske redan i morgon när det grekiska parlamentet håller en förtroendeomröstning.

Visserligen stödjer den grekiska regeringen Papandreous beslut, men det krävdes ett sju timmar långt krismöte i tisdags kväll för att komma fram till det. Och regeringens talesman uppgav efter mötet att flera ministrar kritiserat förslaget.

Även om ett folkligt godkännande av krispaketet skulle kunna ge regeringen auktoritet att verkligen genomföra de nödvändiga åtgärderna, är risken stor att folkomröstningen aldrig blir av.

Den är tänkt att hållas i januari och med bara två mandats övervikt i parlamentet är risken överhängande att regeringen tvingats avgå innan dess.

Dessutom ligger folkomröstningen långt för fram i tiden, när det i själva verket krävs snabba åtgärder.

"Det innebär en lång period av osäkerhet. Att folkomrösta om hur man ska hantera en akut finanskris tar för lång tid", säger Lars Calmfors, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, till DN.

Avtalet som Grekland ska ta ställning till har två delar. Dels innehåller det väldigt förmånliga lån, dels måste man genomföra stora besparingar.

Folk vill gärna ha de förmånliga lånen, men man vill inte ta konsekvenserna av stora besparingar som kommer att innebära att tiotusentals offentliganställda kommer att få sparken, pensionerna kommer att sänkas och arbetslösheten kommer att öka drastiskt.

Om det skulle bli en folkomröstning och grekerna skulle rösta nej skulle det inta bara handla om hela havet stormar. Det skulle bli orkan med total oordning och stora kapitalförluster.

Om regeringen skulle strunta i folkomröstningsresultatet skulle det omedelbart leda till en allvarlig regeringskris. Och om man kommer att ta konsekvenserna av ett nej väcks frågan om en eventuell statsbankrutt med inställda betalningar och ifrågasättande av Greklands fortsatta medverkan i euron.

Omkring sextio procent av grekerna är negativa till paketet, enligt en opinionsundersökning från grekiska Ta Vima. Samtidigt vill en stor majoritet på sjuttio procent av grekerna att landet stannar i valutaunionen.

Krisen i Grekland, som riskerar sprida sig till Italien och Spanien, har gjort att EU-motståndare i allmänhet och euro-motståndare i synnerhet, har vädrat morgonluft.

Många gamla motståndare har fått nya argument för sin kritik, medan andra lite efterklokt har omvärderat sina ståndpunkter och bytt uppfattning.

Rätt eller fel? Man kan i varje fall konstatera att det inte är euron i sig som krisar. Utan det handlar mer om hur Grekland och andra krisnationer har skött, eller snarare misskött sin ekonomi, och om att EU agerat för slappt med sitt ekonomiska regelverk.

Grekland har haft budgetunderskott ända sedan 1981 men tilläts gå med i euro-samarbetet på grund av något slags önsketänkande om att landet skulle fixa sin ekonomi.

I stället har Grekland ända sedan inträdet 2001 åkt snålskjuts på euron och fått låna alldeles för förmånligt. När Tyskland och Frankrike dessutom godkände en mängd undantagsregler i EU:s ekonomiska regelverk 2005, öppnade man falluckan till skuldkrisens svarta hål.

Det handlar alltså om en skuldkris snarare än en eurokris. USA:s statsfinanser är i kris. USA har inte euron. Finland har euron, men dess ekonomi är inte i kris, utan snarare välskött som den svenska.

En misskött ekonomi leder till kris oavsett om man handlar med dollar, euro eller kronor. Och den påverkar andra nationer mer eller mindre påtagligt.

Därför är Greklands kris inte bara Greklands.

Mer läsning

Annons