Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hasse firar 50 med konsert

Närhelst det arrangeras musik i Söderhamn finns Hasse Spennare med största sannolikhet i närheten. Antingen på scen eller bakom kulisserna.

– Jag skulle inte klara mig utan att spela musik. Det har blivit en del av mitt liv.

Annons

"Musiken blev hans liv" må vara ett slitet uttryck men det stämmer alltför bra in för att inte använda på Hasse Spennare. Han lever med musiken 24 timmar om dygnet. Under helgerna spelar han med sitt band Lobster och till vardags arbetar han som kulturkonsulent och ljudtekniker på studieförbundet Bilda.

När Kuriren hälsar på, helgen före 50-årsdagen står Vinterstudion på i bakgrunden. Att titta på idrott är ett sätt för honom att slappna av mellan spelningarna. Hasse är sportintresserad, allra mest av ishockey. Han spelade själv ishockey i Ljusne AIK fram till junioråldern. Sedan tog musiken över.

Det skvallrar hemmet i Ljusne om. I vardagsrummet står ett par förstärkare och en uppsättning gitarrpedaler. Skivsamlingar i form av cd- och vinyl tar flera rum i anspråk. En av väggarna är reserverad för hans samling av gitarrer, Gibson närmare bestämt. Flera Les Paul, Firebird, Flying V och Explorer hänger bredvid varandra.

Gibson är ett alldeles särskilt intresse för Hasse. Han har hunnit äga hundratals gitarrer av olika märken, även Hagström. Men ingen av dem slår Gibson. Det var Gibson som hans idoler använde och så fastnade han själv. Från att ha börjat med en kopia så blev det en äkta. Sedan ännu en.

– Man måste ju ha en reservgitarr… så köpte jag två gitarrer. Så köpte jag en tredje och sen rullade det på.

Hasse pekar och förklarar. Även om gitarrerna ser likadana ut och har samma teknik så låter de olika. Träet skiljer sig åt och påverkar ljudet, åtminstone i en kännares öron.

För närvarande äger han 14 stycken Gibson och han spelar varje dag. I själva verket spelar han nu mera än någonsin tidigare.

– Träffar man nytt folk så kan det bli lite skämmigt, Eller när man träffat en ny tjej och komma lastande med en gitarr när man ska sova över: "Är det okej om jag tar med en gitarr."

Men det var inte med gitarr som allting började utan med dragspel, som nioåring. Två år senare upptäckte han Alice Cooper och vid samma tid var han med om något som både tände och omvände honom.

– Då såg jag Håkan Nilsson med sitt band Terra Firma på Ljusne UG. Jag var så såld att jag gick runt och flinade till och med nästa dag. Den konserten var egentligen öppningen till allt. Jag upptäckte att det var något jag ville göra. Det var så häftigt.

Håkan Nilsson blev en stor inspirationskälla för Hasse som höll koll på Håkan Nilssons förehavanden i brukssamhället. När han blev äldre så bildade han punkband med kompisarna och spelade på klassfester. Han kommer ihåg att han förstörde solglasögon efter spelningar, "för att det skulle vara så".

Lite mera på riktigt blev det när Pure Mania bildades 1984. Hasse gick under namnet Mr Zpennare och ungdomarna kände sig riktigt tunga.

– Lyssnar man på det i dag är det lite poppigt, men 1986 när vi gjorde första skivan tyckte vi oss vara ganska tuffa.

Bandet turnerade runt Norden. Hasse minns särskilt när de skulle agera förband till UK Subs. Konserten ägde rum i ett ockuperat hus i Köpenhamn.

– Arrangörerna sade till oss att "Om vi skriker 'Polis!' så tar ni er ut så snabbt som möjligt. Då kan allt hända, brandbomber och stenar." Där kom vi från Ljusne och hade inga erfarenheter av livet.

Christiania?

– Vet inte, kan ha varit Christiania för när man skulle gå in så var det sådan dimma av braj att man gruvade sig för att gå in.

Pure Mania gick från klarhet till klarhet och uppmärksammades allt mer. 1993 hade bandet släppt skivan Ali Baba, baby på Rainbow Music.

– Den blev vi nominerade till bästa skiva på Zeppelingalan. Då var vi väldigt nära att breaka.

Men trots flera album blev det aldrig något riktigt genombrott.

– Vi var före i tiden. När vi tappade inspirationen att skriva egna låtar, då slog Hellacopters och Backyard babies igenom. Med facit i handen var ju det något vi höll på med. Hade vi gjort skivan -97 istället för -93 är jag nästan säker på att allt hade sett annorlunda ut. Men det är inget man går och tänker på utan jag är stolt över att vi gjort de där skivorna.

Bandet lade ner verksamheten 1998. Då inleddes en ny fas i Hasses karriär. Återigen var det Håkan Nilsson som öppnade ögonen på honom.

– Då var jag van vid att spela fort, hårt och med mycket distorsion. Det skulle vara elakt. Så började jag spela Rock n’ roll och blues med Håkan i Guitarr 66. Det lärde jag mig otroligt mycket av.

Pure Mania återförenades för en kväll på Rockweekend 2009. Då var Hasse 45 år.

– Då var jag var ovan att spela elak musik. Det är svårt att vara tuff och elak när man är äldre.

Med 50-årsdagen i antågande känner han inte av någon annalkande kris. Harley-Davidson har han redan avverkat, faktiskt flera stycken. Sin första köpte han redan 1989, innan han hade något körkort.

– Då tänkte jag att "Hur ofta blir man stoppad? Jag kan väl köra utan körkort." Men första gången jag var ute och åkte mötte jag polisbilen som tvärvände. Jag tog mig hem på cykelvägar. Sedan anmälde jag mig till körskolan.

50-årsdagen firar han på ett sätt som han egentligen tänkte göra till sin 40-årsfest; Med en rejäl konsert på Söderhamns Teater med musiker som Hasse jobbat med genom åren. Han har jobbat hårt med förberedelserna och börjat bli lite nervös.

– Men det blir nog bra. Jag ville göra något särskilt som jag kommer ihåg. Jag har varit på så många traditionella fester, och spelat på nästan lika många. Alla är välkomna utan krav på klädsel eller presenter. Allt jag vill är att folk ska komma dit.