Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hård jakt hotar lostammen

Lodjursstammen har minskat dramatiskt det senaste årtiondet från cirka 2 000 individer ned till runt 1 200–1 300.

Vinterns inventeringar indikerar fortsatt minskning på många håll. I Gävleborg har antalet familjegrupper, honor med ungar, minskat från 35 till 16–17 på tio år.

Trots denna dramatiska och oroande minskning anser Naturvårdsverket (NV) och länsstyrelsen i Gävleborg att lodjuren har gynnsam bevarandestatus och tillåter fortsatt jakt på arten och detta trots att antalet individer är långt under den gällande miniminivån på 1 500 lodjur som är beslutad av riksdag och regering.

Under de senaste sju åren har NV beviljat en omfattande jakttilldelning motsvarande drygt 800 lodjur totalt i landet, trots att miniminivån som utgör gräns för förvaltningsstrategin, inte uppnåtts annat än i undantagsfall under dessa år. Antalet lodjur når vissa år inte ens upp till den tillfälliga nivån på 1 250 individer som tillfälligt kan gälla under förutsättningar att stammen ökar i södra Sverige. Dessvärre minskar lodjursstammen även där.

Till denna omfattande tilldelning ska läggas övrig dödlighet, illegal jakt som enligt forskarna beräknas till 100–150 individer årligen och sammantaget finns det således orsaker till varför lodjursstammen minskar så dramatiskt. På grund av denna minskning har lodjuret nyligen placerats i en högre hotklass enligt den svenska rödlistan och är nu klassad som nära gränsen till utrotning. Trots detta anser myndigheterna att lodjuren har fortsatt gynnsam bevarandestatus som inte påverkas av den licensjakt man frikostigt tilldelar.

Utanför renbetesområdet står lodjuren för få angrepp på tamdjur, huvudsakligen får, och antalet angrepp har minskat till hälften de senaste tio åren. Detta trots att antalet får ökat med 38 procent i landet och i än högre grad inom lodjurens kärnområden i Mellansverige och så mycket som 57 procent i Gävleborg. Färre än 3 procent av lodjursindividerna är inbegripna i dessa tamdjursangrepp och att ha en licensjakt på vilka individer som helst kommer inte på något sätt att påverka antalet angrepp på tamdjur. För lodjur som upprepat angriper tamdjur ska i första hand förebyggande åtgärder i form av rovdjursavvisande stängsel tillgripas och i andra hand skyddsjakt.

Flera stora undersökningar visar att lodjuren tillhör svenskarnas absoluta favorit bland rovdjuren. Det är nu hög tid att den naturintresserade allmänheten och vardagsmänniskan säger ifrån om denna begränsningspolitik. En politik vars enda syfte är att hålla nere lodjursstammen på en så låg nivå som möjligt för att öka jägarnas jaktliga utbyte på rådjur.

Anders Ekholm

Naturvårdens representant i länets Viltförvaltningsdelegation

Per-Olof Erickson

Naturskyddsföreningen i Gävleborg

Ingrid Tengqvist

Djurens rätt Gävle-Sandviken

Per-Owe Loock

Gävleborgs Ornitologiska Förening

Sara Wennerqvist

Svenska Rovdjursföreningen region Gävleborg

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel