Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här har tomten siktats – på riktigt?

Historier om personer som sett småfolk runtom i Hälsingland finns det gott om. I byn Hällbo strax utanför Bollnäs har tomten setts vid ett flertal tillfällen, av olika personer, men på en och samma plats. Och alla beskriver honom på precis samma sätt – en liten, gråklädd figur med luva som plötsligt bara försvinner.

Annons

En onsdagsmorgon vid 08-tiden för snart 20 år sedan när Bertil Brodin var på väg upp till arbetet på idrottsplatsen i Hällbo var han med om något märkligt. Snön hade ännu inte kommit fastän det snart var jul och vädret var lite skumt, så som det ofta är tidiga vintermorgnar. Plötsligt fick han syn på något i skogskanten intill tennisplanen som fångade hans uppmärksamhet. Och vad det var han såg tvekar han än i dag inte en sekund på.

– Det var en tomte. Han var ungefär en meter hög och hade en grå luva, grå rock med krage och näbbskor på sig, säger han när han minns tillbaka.

Minnet är fortfarande glasklart trots att det var så många år sedan. Har man varit med om något sådant här så glömmer man det inte i första taget säger han. Och Bertil är helt säker på att han inte misstagit den lilla grå figuren för något djur, en skugga eller ett litet barn.

– Nej, någon unge var det inte, utan det var något annat. Han gick på två ben och såg vuxen ut, fastän han var så liten. Det såg man på gången, han var liksom lite framåtlutad. Jag var ju inte mer än 20 meter ifrån honom så jag såg honom klart och tydligt innan han plötsligt bara tonade bort och försvann.

Det Bertil inte visste om då var att Astrid Falk, som bor i ett av husen alldeles intill idrottsplatsen också iakttagit den grå lilla figuren från sitt köksfönster, vid samma tillfälle. Och hon hade liksom Bertil också blivit nyfiken på vad det var som gick omkring där uppe på idrottsplatsen så tidigt på morgonen.

– Jag minns hur jag tänkte, hur kan någon släppa ut en unge så tidigt på morgonen alldeles ensam? Så jag stod och tittade på honom en stund och såg hur han gick fram och tillbaka under belysningen där uppe. Sen rätt vad det var ramlade han omkull. Men i samma ögonblick såg jag hur Bertil kom gåendes uppför vägen mot idrottsplatsen. Och då tänkte jag att det var ju bra för då hjälper väl han upp ungen på benen igen, säger Astrid.

Det var först någon dag senare när Astrid frågade Bertil hur det hade gått med ungen som trillat omkull som han berättade att det inte hade varit något barn där, utan att den gråa lilla figuren som de båda hade sett bara plötsligt försvunnit. Det var först då Astrid förstod det som Bertil redan förstått, att det inte var en liten unge hon hade sett - utan en tomte.

– Det var bra att vi såg honom samtidigt, så folk inte tror att det här är något vi bara diktat ihop, säger Astrid.

För att det verkligen var något som gick omkring där uppe vid idrottsplatsen är Astrid precis lika säker på som Bertil.

– Ja, det var det. Det såg jag tydligt att det var. Visst är det konstigt, men det finns mycket mellan himmel och jord som vi inte förstår, säger hon.

I samma by, ett stenkast bort från Astrids hus bor Lisbeth Källström. Hon har också sett tomten. Inte bara en gång - utan två. Första gången hon såg tomten stod hon och tittade ut genom sitt köksfönster som vetter ut mot samma idrottsplats som Bertil Brodin och Astrid Falk också sett tomten. Lisbeth var i full färd med att koka kaffe då hon fick hon syn på en liten grå figur som gick längs kanten på idrottsplatsen i riktning mot skogen alldeles intill.

– Det var så tydligt. Det kunde inte vara nåt annat än en tomte, absolut inte. Jag är stensäker, säger hon.

När tomten inte längre syntes genom köksfönstret sprang hon upp till balkongen på övervåningen för att därifrån försöka se vart han tog vägen. Men då var han borta.

Men det dröjde inte längre än ett år förrän Lisbeth fick se en tomte igen från sitt köksfönster. Då var det en vit liten hare som skuttade fram bakom grannen Astrids hus som först fångade hennes uppmärksamhet. Lisbeth tyckte haren var fin och tittade på den medan den hoppade iväg över gården i riktning mot idrottsplatsen. Plötsligt dök en liten tomte fram bakom samma husknut. Lisbeth släppte haren med blicken och tittade på tomten. Även den här gången såg hon honom klart och tydligt och kunde följa honom utan minsta problem medan han fortsatte att gå efter haren han hade några meter framför sig.

– Det var en liten gråklädd figur som såg precis ut som den första tomten jag hade sett. Men om det var samma eller en annan kan jag inte säga för jag såg inget ansikte, säger hon.

Möjligheten att hon skulle ha sett fel och förväxlat tomten med något annat, som ett barn eller ett djur avfärdar även hon utan minsta tvivel.

– Jag jobbar som dagmamma och har tittat på barn som leker i alla år och vet precis hur de ser ut. Det här var något helt annat. Något djur var det absolut inte, säger Lisbeth tvärsäkert.

Religionshistorikern Sandra Lantz från Söderhamn förvånas inte över att flera personer i samma lilla by sett tomten. Att deras historier blir ifrågasatta av vissa är däremot mer än regel än ett undantag.

– Det är lätt att tro att så fort något inte går att belägga rent vetenskapligt så är det inte sant. Men man måste försöka utgå från de här personernas värld och deras upplevelser för att förstå, säger hon och fortsätter:

– Frågar men en präst om Gud finns så svarar de givetvis ja, eftersom utifrån deras värld och upplevelser så vet de att han finns. Och det är lika inom folktron, för allt har med individuella upplevelser att göra. Som Augustinus sa: "Den som inte har kommit till tro kan inte heller förstå". Han syftade givetvis på kristendomen men det gäller också folktron. Så frågan om tomten verkligen finns eller inte blir i och med det egentligen inte relevant.

Att folktron inte har några sammanhållna regler tror Sandra Lantz kan vara en bidragande orsak till att många avfärdar historier av det här slaget som tokiga fantasier.

– Eftersom folktron är folkliga tolkningar av omvärlden ger den större utrymme för subjektiva tolkningar, vilket i sin tur gör att den skiljer sig åt runt om i landet. Ja, till och med från by till by. Det finns helt enkelt inte några dogmer som styr vad som anses vara rätt och fel att tro på inom folktron, vilket det gör inom kristendomen. Och det gör folktron mer okontrollerbar och mindre legitim att tro på, utifrån ett kristet perspektiv. Men det är viktigt att säga att folktrons stämpel som vidskeplig är någonting som kristendomen tidigt la sin prägel på, för att kunna skilja organiserad tro från olegitim tro, säger Sandra Lantz.

Gemensamt för både Bertil Brodin och Astrid Falk var att ingen av dem trodde på liknande tomtehistorier förrän den där tidiga decembermorgonen. Inte heller Lisbeth Källström trodde på tomten innan hon sett honom. Nu däremot, har de alla tre ändrat åsikt.

– Ja, nu måste jag ju tro på det för det var utan tvekan en riktig tomte jag såg. Något annat kunde det inte vara. Det var så klart som det kunde bli, säger Bertil.

Annons