Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Har Hälsingland och Durban något gemensamt?

/

Vad har Hälsingland och Durban i Sydafrika med varandra att göra? Kanske inte så mycket.

Annons

Men det finns en gemensam anknytningspunkt: miljön och klimathotet.

I Hälsingland har den så kallade omställningsrörelsen blivit etablerad, med Framtidsvecka och Rättvisefest. En rörelse som vill öka medvetandet om jordens begränsade resurser och väcka engagemang för klimatet som hotas av människans rovdrift.

Och i Durban avslutas FN:s stora klimatmöte i Durban idag, om nu inte slutförhandlingarna drar över tiden.

Det är sant, Framtidsveckan och den lokala omställningsrörelsen, och delegaterna och politikerna som deltar i Durban, spelar i helt olika divisioner. Ändå är de beroende av varandra.

Precis som elitfotbollen är beroende av gärdsgårdsserierna. Utan lokalt engagemang och utan bredd blir det heller ingen topp.

Nu kanske många av oss tycker att miljötoppen inte är något att skryta med. Med alla rätt.

Förväntningarna på mötet i Durban har varit mycket lågt ställda. Och det skulle verkligen förvåna om mötets slutdokument blir någonting annat än ett präktigt jaså.

Och så rullar allt vidare som vanligt. Med fortsatt ökande utsläpp av växthusgaser. Fortsatt temperaturökning. Fortsatt nedsmältning av isar och glaciärer. Fortsatt höjning av havsnivån.

Det har varit oroväckande tyst om klimatet på senare tid. Både i media och bland politiker.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har fått berättigad kritik för att ligga lågt i sitt klimatengagemang, jämfört med för ett par år sedan. Men den kritiken drabbar också flera andra svenska och internationella politiker. Det är ingen tröst eller något försvar. Snarare tvärt om.

Ingen förväntar sig att något globalt bindande avtal om utsläppsminskningar presenteras som ett resultat av mötet i Durban. Men jag har gärna fel på den punkten.

I USA är det i stort sett politiskt omöjligt att driva frågan, inte bara på grund av att det finns rätt många som helt förnekar att koldioxidutsläppen utgör något problem, utan också på grund av en utbredd misstänksamhet mot FN och breda överenskommelser.

Samtidigt finns en hel del intressant spjutspetsforskning i Kalifornien om hur delstaten ska minska sina utsläpp av växthusgaser med 80 procent under 1990 års nivåer fram till år 2050. Huvudsakligen genom energieffektivitet och minskning av utsläpp vid elproduktion.

Kina, som nu gått om USA som det land som släpper ut mest koldioxid, är också främmande för någon uppgörelse där landet skulle ge upp någon del av sitt självbestämmande. Inte heller Indien och Ryssland som toppar ligan tillsammans med Kina och USA verkar nämnvärt intresserade av stora gemensamma och förpliktigande uppgörelser.

Oavsett utgången av Durban kommer utsläppen att öka flera år framöver. Ett nytt utsläppsrekord sattes i fjol. Utsläppen av koldioxid ökar temperaturökningen på jorden. Två graders ökning riskerar snarare bli tre och en halv grader till 2100.

Det finns givetvis andra tänkbara förklaringar till temperaturökningen. Klimatet har skiftat kraftigt många gånger tidigare under årtusendena. Men om vi är inne i en naturlig klimatförändring är det ännu viktigare att vi stryper utsläppen av växthusgaser för att bromsa klimatförändringen.

Sverige och EU behöver gå före när det gäller bindande avtal, forskning och energieffektivisering i praktiken för att minska utsläppen av växthusgaser. Och öka trycket på de stora miljöbovarna Kina, USA, Indien och Ryssland.

Tyvärr verkar det som om många av politikerna inte ser längre fram än en mandatperiod och de drivs av den övergripande ambitionen att bli återvalda.

Men allt fler väljare blir allt mer medvetna om att tillvaron är längre än en politisk mandatperiod och sätter allt större tryck på politikerna. Det bidrar Framtidsveckan, omställningsrörelsen och andra goda krafter till.

"Om alla människor blir medvetna om problemet och engagerar sig så kommer politikerna att följa efter", säger chefen för FN:s klimatpanel, Rajendra Pachauri, till Ekot.

Man kan hoppas att han har rätt. Och jobba för att han får rätt.

Mer läsning

Annons