Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hans hobby är att filma hissar

/
  • - Man börjar utanför, åker längst ner och sedan högst upp. Är det en väldigt fin hiss åker man kanske två gånger, säger han.

18-årige Johan Backman har gjort över 2 000 hissfilmer som han lagt ut på Youtube.

Snart har tre miljoner klickat på hans filmer.

Vi träffar honom för att låta honom berätta om sin hobby – och låter honom testa vår hiss.

Annons

Söderhamnaren Johan Backman har alltid gillat hissar. Det kunde vara ett problem när han på lågstadiet smet från klassen under utflykter för att åka hiss.

- Man kunde få en utskällning av lärarna, säger han.

När han lånade sin pappas mobiltelefon 2004 filmade han för första gången en hiss, för att testa mobilens kamerafunktion.

- Det var hemma hos mormor på Humlegårdsgatan, säger han.

Så småningom blev filmsnuttarna fler och när han upptäckte fler entusiaster via videosajten Youtube inspirerades han till att själv lägga ut klipp på när han åker hiss.

I juni förra året hade han lagt ut tusen hissklipp. Ett år senare passerades tvåtusen.

- Nu lägger jag upp 2076, en hiss från Bollnäs, säger han när vi hälsar på i bostaden på Stamvägen, där han bor med syskon och föräldrar.

Johan Backman uppskattar att det finns omkring 100 likasinnade runt om i världen som filmar hissar. Hans kanal på Youtube har över 400 prenumeranter och hans klipp passerar snart tre miljoner visningar.

Han har själv kontakt med några hissentusiaster och har träffats dem för att åka hiss tillsammans.

Vännerna utanför hissvärlden har inget emot Johans intresse.

- De tycker att det är ett roligt intresse, speciellt, säger han.

Han tycker inte att Söderhamn sticker ut hissmässigt. Han får åka en bit för de fina turerna.

- Devehissarna på gallerian i Sandviken tycker jag om. De är i gammal klassisk stil, de påminner en del om amerikanska hissar.

Han vill gärna få chansen att filma fler fartygshissar. Annars gillar han de som finns i gamla hus, främst i Stockholm. De med nätbur och gallergrind.

- Såna blir amerikanerna imponerade av, för de finns typ inte där.

Och själv vänds hans intresse mot just amerikanska hissar, som han gärna skulle vilja prova.

- De här varuhissarna i USA verkar intressanta. Med dörrar som går så här, säger Johan och visar med händerna hur dörrarna öppnas i höjdled till skillnad från svenska hissar.

Oftast åker han ensam i hissen.

- Man kan åka med kompisar, men då blir det att man babblar, det blir inge bra, säger han.

Hittills har han i princip klarat sig från att fastna i hissarna. Men han är lite orolig ibland.

- En gång fastnade jag på sjukhuset i Gävle. Men det var mitt eget fel, jag drog i sär dörrarna för filmens skull, och då stannade den. Men det var max 25 sekunder. Jag var mer rädd förut.

Och har man en obehaglig upplevelse, till exempel att hissturen är skakig, gäller det att fort hoppa på hästen igen för att inte bli orolig.

Men det är just hissar som är grejen. Rulltrappor göre sig inte besvär.

- Nej, de brukar jag inte filma. De är inte så intressanta.

Fast han har andra intressen också. Till exempel bussar.

- Jag brukar filma dem ibland. Jag har blivit inspirerad sedan jag gick in på ett bussforum och tittade, säger Johan Backman.

Annons