Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Handarbeten som gör väl

I tisdags samlades tre syföreningar i Delsbo under ett gemensamt namn – Kyrkgränds missions- och sjömanssyförening. Och arbetet inför den stundande auktionen i påsk pågår för fullt.

Annons

När de tre syföreningarna Sjömanssykretsen, Kyrkliga missionssyföreningen och Kyrkgränds syförening skulle slås ihop ville man ha ett namn som innefattade alla tre föreningar. Det blev Kyrkgränds missions- och sjömanssyförening.

Kyrkgränds syförening är den äldsta av de tre, den föreningen firar 150-årsjubileum i år.

Enligt uppgift startades den syföreningen av biskop Lars Landgrens dotter.

– Men det är ingen av oss som var med då, säger Ingegerd Månsson och skrattar gott.

Varje tisdag träffas damerna i syföreningen. Oftast i Mariagården, men det händer även att man träffas hemma hos varandra.

– Vi funderar om vi ska starta något på kvällstid också, för de som inte har möjlighet att vara med under dagtid, säger Margareta Häggström Jonsson.

Den här tisdagen är kyrkoherde emeritus Åke Berglund med och leder psalmsången. Han passar också på att ha en liten gissningstävling där syföreningsdeltagarna får gissa vilka psalmer han spelar.

När tonerna av Delsbo brudmarsch ljuder, lutar sig Göta Nilsson mot bordsgrannen Eila Valhelm och viskar att när Göta och maken gifte sig för 64 år sedan, gick de ut ur kyrkan till precis den brudmarschen.

Det mesta av de handarbeten som produceras av syföreningens damer, säljs vid någon av årets två auktioner. En auktion till påsk, och en auktion till advent.

Pengarna från auktionen skänks till välgörande ändamål, till exempel Stadsmissionen, Kvinnojouren, Tomtefonden och kyrkan i utlandet.

De skulle gärna se att fler ville engagera sig i syföreningen, så de fick mer handarbeten att sälja på auktionerna.

– Men alla vill ju inte jobba ideellt, säger Ingegerd Månsson.

Det är ett varierat utbud av alster som produceras bland syföreningens medlemmar. Stickade sockar och vantar, förstås, men även en hel del broderier.

En som sticker ut lite vad gäller typen av handarbete är Rut Newberg, som sitter och påtar en halsduk.

Det är till och med så att många av de övriga i syföreningen vill se hur påtning går till.

– Det blir faktiskt mer och mer vanligt, berättar Rut, som hittade en gammal påtbräda och en beskrivning på Stenegård.

– Och så har jag en händig svåger som tillverkade en bräda till mig också.

Det färdiga resultatet ser nästan ut som om det är stickat.

– Men det är mycket mjukare än en stickad halsduk, säger Rut Newberg.

Hon säger sig själv vara rätt ny i syföreningskretsar.

– Jag har bara varit med i 12–15 år.

Betydligt längre har Linnéa Rogell varit med. Hon gick med i Kyrkgränds syförening när hon var 27 år och var föreningens ordförande i mer än 50 år. Nu är hon 85.

– Då får du räkna själv, säger Linnéa och skrattar.

En veteran i Sjömanssykretsen är Göta Nilsson.

– Jag tror att föreningen startade 1956, men jag gick med 1958.

Men hur mycket hon har producerat för syföreningens auktioner genom åren, det har hon ingen aning om.

– Men det är en hel del.