Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han tillhör den härskande klassen

Ledande sverigedemokrater är mycket representativa för den härskande klassen.

Annons

Det kanske kommer lite oväntat för partiets väljarkår som tycker sig ha funnit ett parti som står upp för gräsrötterna, fattigpensionärerna och hemtjänstpersonal med taskiga arbetsförhållanden.

Och det är klart att man kan tycka det är viktiga frågor utan att själv ha varit i närheten av knapra levnadsförhållanden.

Men det kan ändå vara värt att notera för den som fått för sig att Sverigedemokraterna är ett alternativ till "sjuklövern" som de andra partierna föraktfullt brukar benämnas av SD-anhängare. Det vill säga de korrekta, de politiskt korrekta som underförstått inte företräder den breda massan utan alltid förmodas, i den allomfattande konspirationsteorin, ägna sig åt att försöka sko sig, göra karriär på andras bekostnad och inte lyssna på fotfolket.

Visst är det så att de flesta SD-väljarna, dras till partiets invandringsfientliga politik. Men många har också gett uttryck för att de i största allmänhet är missnöjda med samhällsutvecklingen och här har funnit ett alternativ. Riktiga företrädare som lyssnar och förstår och kanske rent av är en av dem, av folket.

Och det stämmer säkert ute i landets fullmäktigeförsamlingar. Men inte när det gäller partiledningen.

Författaren Bengt Ericson ägnar en nyutkommen bok, åt "Den härskande klassen". Det vill säga Sveriges politiska elit, om hur de styrande kommit över sina poster, om familje- och vänskapsband, om hur den politiska aristokratin gör sig ekonomiskt oberoende av sina medlemmar genom att själva besluta om det mångmiljardstöd de lyfter. Det är en underhållande läsning om politiker som samhällets privilegierade. Bitvis förfärande och inget för den som håller på att få en släng av politikerförakt.

Sverigedemokraternas partiledning har den senaste tiden levererat en mängd exempel på att den är 1) fullständigt maktfullkomlig och 2) väldigt intresserad av att tjäna så mycket pengar som möjligt. Dels slänger de ut sitt eget ungdomsförbund när inte vald ordförande passade partitoppen, dels ett eget övervakningssystem av medlemmars mejlkorrespondens och inte minst ett mycket obehagligt pressmeddelande när en av deras riksdagsledamöter valde att hoppa av och dristade sig till öppen kritik. Tydligen var Margareta Larsson så "sjuk" att hon inte var riktigt tillräknelig.

Aftonbladet avslöjar på onsdagen att Mattias Karlsson (SD) belönats med ett rejält lönelyft. Gruppledaren får nästan 150 000 kronor mer ur partikassan varje år. Julklappsinköpen blir förmodligen inte heller några problem då han får 135 000 kronor på ett bräde, den nya lönen betalas retroaktivt. Mattias Karlsson har alltså bara ett par tusen upp till en månadslön på 100 000 kronor.

Det kanske medlemmarna tycker att han är värd, även om det är arvodeskommittén som fattat beslutet.

Sverigedemokraterna är inga underdogs. Om det nu var någon som levde i den villfarelsen.

Annons