Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Han efterlyser politiker som står för tuffa beslut

Politiker som faller till föga för lokala opinioner sviker sitt uppdrag.
Det hävdar journalisten och författaren Claes-Göran Kjellander som försvarar den i dag ofta misstrodda och ifrågasatta representativa demokratin.

Annons

– Den som ifrågasätter den representativa demokratin är skyldig att presentera ett alternativ där de som beslutar tar ansvaret för helheten, för finansieringen och för de lokala konsekvenserna av besluten, sa han under landstingsfullmäktiges utbildningsdag i tisdags.

– Ni måste bli tuffare när det gäller att försvara era prioriteringar.

Exempel på direktdemokrati borde skrämma, anser han.

– Jag har varit med om fem folkomröstningar som antingen varit manipulerade eller meningslösa. Jag har varit med på stormöten som varat i tio timmar och där 50 personer har tagit beslut för 12 000 personer.

I våras gav han tillsammans med journalisten Margit Silberstein ut en bok där kommun- och landstingspolitikers tuffa vardag skildras. Han anser att media har en viktig del i den orättvisa bild som sprids av politiker.

– Alla politiker ses som presumtiva myglare. Särgrupper som byalag, patientföreningar, miljöaktivister framställs oftast som ädlare än de som ska ta ansvar för helheten. De bloggar som lokal media i dag länkar till kan delas upp i två grupper. Antingen handlar de om hur vädret är eller att alla politiker är idioter.

Politikerna får till en stor del också ta på sig ansvaret för att den representativa demokratin står så lågt i kurs, hävdar Claes-Göran Kjellander.

De ägnar sig nästan bara åt möten i samhällets beslutande församlingar. Det traditionella partiarbetet finns i stort sett bara under valrörelserna och det är genom att få med fler i partiarbetet som systemet kan få legitimitet.

Claes-Göran Kjellander anser också att statens olika sätt att bestämma hur kommuner och landsting måste göra, inskränker det kommunala självstyret och gör att väljarna tappar tron på den lokala demokratin.