Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Karlsson har en dejt i Hälsingland

/

Sofia Karlsson och Martin Hederos kommer till Hälsingland för att sprida julstämning - och för att köpa älgkött .

Annons

Duon spelade tillsammans för första gången julen 2012 på Skansen. Det lät så bra att de beslutade att göra något mer tillsammans. Ett album är planerat, men innan dess ger de sig ut på en mindre turné genom landet. Premiären sker i Östersund den 8 december.

På spelplanen står en konsert i Järvsö kyrka, dit de kommer den 17 december. Men innan dess kan hälsingarna lyssna till duon i Bollnäs den 9 december.

Vi tog ett snack med Sofia Karlsson, en av landets riktigt stora sångerskor.

Hej Sofia! Stämmer det att du heter Johanna Sofia Blåsippa Karlsson?
– (skratt) … Ja.

Vet du hur många som heter Blåsippa i Sverige?
– Åtta stycken va?

Nä, bara tre.
– Just det, tre var det. Det visste jag egentligen…

Du har aldrig funderat på att använda det som artistnamn?
– Nä, och särskilt inte nu när det har blivit partiblomma för somliga…

Du är en folkmusiker som är flamenco-skolad. Hur kommer det sig?
– Jag hade en flamencosånglärare under sex års tid, men jag sjöng inte flamenco för honom, vi jobbade med sång bara. Flamencon är en fantastisk teknik, men vi jobbade med sång, röst och hjärta bara – inte med någon särskild genre. Jag känner mig ganska genrefri faktiskt, det viktiga är att jag kan sjunga utifrån det jag vill.

I år har du fått Trubadurpriset, av Nils Ferlin-sällskapet. Var hamnar det om du rankar alla dina priser?
– Ja, det var ju fantastiskt att få. Vet inte riktigt var det hamnar, men helt klart är det jättestort. Dan Andersson-priset var också stort att få, och även att få Grammis såklart.

Du har sålt skivor i hundratusental i en tid då folk inte köper skivor längre. Hur förklarar man det?
– Jag vet inte… jag kan inte förklara det faktiskt. Jag tänker inte på hur mycket skivor jag sålt, eller på priser eller utmärkelser heller, men när du tar upp det så är det ju kul. Annars tänker jag mer "jag vill bli bättre på det här och det här".

Vad vill du bli bättre på då?
– På att spela klaviatur och på att laga god sås – det är jag skitdålig på. Jag har en dejt när jag kommer till Bollnäs förresten … alltså, ingen lovedejt, utan en dejt med en kille som jag ska få köpa älgkött av. Där får jag fint kött att träna på sås till.

Du har genom åren gjort många projekt tillsammans med andra artister, gjort egna skivor, gästspelat på andras, plus massor av spelningar. Gillar du att ha många bollar i luften?
– Jag är faktiskt för närvarande emot den här upphaussade simultankapaciteten, som är så himla populär. Bort med den, varför ska det vara så fint? Jag försöker göra en sak i taget nu för tiden. Man kan göra flera saker, visst, men inte på samma gång. Det är något med det där som jag blir jävligt trött på. Det är det jag älskar med att gå på konsert, eller match, att man gör EN enda sak.

Vilka matcher går du på?
– Jag går på Hammarby, det är mitt lag. Fotbollen har varit lite deppig de senaste åren, så jag går på bandy gärna. Handboll? Har jag faktiskt inte testat.

Du tolkar ofta andras visor och sånger, samtidigt som du producerar eget material. Hur känner du inför de båda sidorna av ditt artisteri?
– Jag behöver ha båda. Jag tycker om att göra andras låtar, det är kul. Sen att sjunga egna låtar… det har en annan sorts känsla över sig. Mina egna sånger är kopplade på ett annat sätt till en massa händer, sorger och bedrövelser som har hänt. Men även andras sånger måste in i hjärtat och vända.

Du har en koppling till Hälsingland, genom Folkteatern Gävleborg och Träteatern i Järvsö.
– Ja, jag har varit jättemycket i Hälsingland, och jag skulle väldigt gärna vilja ha en hälsingegård. Det kan du ju skriva, någon kanske har en ett ge bort … haha. Det får nog vänta några år, men att skaffa en hälsingegård är ett långsiktigt projekt för mig. För övrigt är jag helt ointresserad av ett hus i Dalarna. Men Hälsingland … det finns något vilt där, över landskapet och naturen.

Du kommer till Hälsingland med Martin Hederos nu. Vad kan publiken vänta sig av er?
– Julstämning, om man vill ha det. Martins underbara pianospel, plus tramporgel. Och jag hoppas att man även kan vänta sig ganska fin sång av mig. Vi kör mycket jullåtar, både nya och gamla, det är inte mina vanliga sånger. Vi har ljud från Järvsö för övrigt, ljud- och ljustekniker är förstklassiga, sånt är också viktigt.

Berätta lite om din scenpartner, Martin Hederos.
– Han har spelat med Soundtrack Of Our Lives i alla år, och med Ane Brun nu. Helt fantastisk musiker. Sen är han lite hemlig och så … Jag jobbar på att försöka få honom att spela fler solon, men han vill helst inte … haha.

Kristian Westin

Annons