Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi har ett ansvar

/

Alla har vi ett ansvar. Ett ansvar att ta hand om världen, människorna på den och miljön som omger oss. Det har vi inte minst fått bekänna den senaste tiden.

Annons

Och nu ska inte den här texten handla om någon moralkaka angående flyktingfrågan, invandrarpolitik eller folk som både har otur när de tänker och saknar såväl hjärta som empati. Det enda jag vill påpeka angående det är att de enda barn jag hoppas alla människor vill se på stränder runt om på jorden, det är b-a-d-a-n-d-e barn. Glada och badande barn. INGENTING annat!

Men vi har också ett ansvar när det kommer till fotbollen. Jag ska bryta ner den på en lokalnivå (i vanlig ordning), men just när jag sätter mig för att skriva den här prosan, då får jag ytterligare ett perspektiv på sakfrågan. Stockholmsderbyt får avslutande otäcka scener när en spelare blir liggande medvetslös på planen i samband med matchens enda mål. Fansen till det (som skulle bli det) förlorande laget började då att högt önska livet ur spelaren. Vi kan stanna redan där och bara kommentera det. De som ens tänker den tanken borde sakna så många rättigheter här i landet.

Är det sådant som vi ska få våra ungdomar att komma ihåg från fotbollsmatcher? Svarar man Ja på den frågan, ja då tror jag man ska sluta läsa här. Jag är imponerad av att man klarat av att stava sig ända hit faktiskt.

Och det är just det jag ska fortsätta med här, att fokusera på vårt ansvar inom fotbollen. Och med vårt så menar jag allas, men framförallt vuxnas. Och framförallt vuxna som har med ungdomsfotboll att göra. Som ledare, tränare, förälder eller funktionär.

Ungdomar som spelar en match ska inte behöva höra föräldrar skrika, tränare skälla och vuxna som kommenterar domarens insats eller motståndarlaget på ett nedvärderande sätt. Det bör inte förekomma på seniornivå heller, men där ha jag någon sorts överseende med det på ett annat sätt.

Men ungdomar i nedre tonåren, tyvärr också ofta yngre än så, har ju inte så stora referenser angående matcher och dess utgång, förutom att det blir mål, och vinst eller förlust. Självklart ibland också oavgjort. Nä, istället är det vad som händer runt om som sätter agendan för deras fotbollsutveckling.

Att tränare, ledare eller åskådare skriker saker till spelare, eller domare, det är sådant som ungdomarna kommer ihåg. Det är det de lär sig av. Det är sådant de tror att fotbollen handlar om. Att man som vuxen inte kan se konsekvenserna och därmed bete sig på ett för människoarten sofistikerat sätt, det tycker jag är det sorgligaste som kan hända vår vackra lokala sport.

Så börja med er själva. Börja med hur ni agerar vid barnens, barnbarnens eller det lag ni ansvarar förs matcher.

Jag var på Sveriges landskamp med junior, mot Österrike. När vi kom hem frågade hans fantastiska mor hur matchen var. Hans svar: "Österrike vann med 4-1. Men Zlatan gjorde mål! Och domaren var skitdålig."

Mer läsning

Annons