Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utan kristendomen skulle något fattas

/

Kristendomen har alltid funnits med i Hilde Sundins och Maja Bertilssons liv. Trots att de är mitt uppe i tonåren, med allt vad det innebär, så har tron en viktig plats.

Annons

Hilde Sundin öppnar dörren till Filadelfiakyrkan i Mohed. Här har hon och hennes kompis Maja Bertilsson tillbringat många timmar.

– För några år sen hade vi till och med en egen nyckel, så vi kunde vara här på eftermiddagarna. Vi tyckte om att vara här helt enkelt, det var mysigt, säger Hilde.

För henne började den kristna tron i just den här kyrkan redan när hon föddes. Hennes mamma jobbade då som pastor och det blev naturligt att Hilde följde med. Som liten var det dock inte alltid hon orkade med gudstjänsterna.

– Jag har vuxit upp med att sova på kyrkbänkarna här, säger Hilde.

För både Hilde och Maja har den kristna tron varit närvarande i deras liv ända sen de var små, då deras familjer är troende. De var med i barngrupper som yngre, men tänkte då inte så mycket på vad religionen innebar.

– För mig var det ungefär tre år sen som jag verkligen började fundera. Inte om jag tror utan snarare "Vad betyder kristendomen för mig", säger Hilde. Både hon och Maja ser religionen som ett stort stöd.

– Till exempel kan jag be om jag vet att jag har ett jobbigt matteprov i morgon, säger Maja.

De berättar att de försöker vara så bra människor som möjligt och på så vis förmedla Guds kärlek.

– När någon kommer fram till mig och säger att de tycker jag är snäll brukar jag tänka att det är Gud och Jesus kärlek som går via mig, säger Maja. Hilde instämmer.

– Jag brukar tänka att om Gud älskar alla människor kan jag göra det med, säger Hilde.

Trots att de känner sig starka i sin tro så medger de att det känns jobbigt när folk kommer med kommentarer.

– Jag har ändå haft det bra, med väldigt accepterande kompisar, säger Hilde.

Maja berättar att hon fått mycket negativa kommentarer och pikar som svidit. Det händer också att vissa människor inte accepterar deras tro.

– De kanske inte tror på det, men för mig är det ju sanningen, säger Maja.

Att människor är nyfikna och ställer frågor om deras tro har de inget emot, men det märks när de egentligen inte bryr sig.

– Vissa vill bara vara dryga. Till exempel fick jag höra "ja, du som är kristen får väl inte ljuga?", säger Maja.

De tror att fördomar gör att många har förutfattade meningar när hör att tjejerna är kristna.

– Du får ha sex innan äktenskapet, du får ljuga, du får dricka. Du får göra dumma grejer och Jesus älskar dig ändå. Sen betyder det inte att du bör göra det, eftersom det inte är bra för dig, men det är inte förbjudet. Du är inte en sämre kristen, säger Hilde.

Tidigare i år stod det i tidningarna att Svenska Kyrkan tappar medlemmar. Maja och Hilde har dock inte märkt av att antalet troende ungdomar sjunker.

– Men vi får väldigt lite uppmärksamhet, det är inte alla som vet att vi finns, säger Maja. Hon berättar att till exempel Svenska Kyrkan i Söderhamn har träff på Mariagården varje vecka för ungdomar.

– Varannan vecka är det också en kort mässa innan, knappt trettio minuter, sen umgås vi resten av kvällen. Fikar, pratar, spelar spel och leker lekar, säger Maja.

Det är absolut inte omöjligt att träffa andra kristna ungdomar, men det gäller att leta själv.

– Vill man så går det, men det krävs att man själv tar ansvar och söker upp, säger Hilde och Maja. Hilde berättar att hon varit på flera läger för kristna ungdomar. De är inte annorlunda jämfört med andra ungdomsläger.

– Enda skillnaden är att det några gånger om dagen är möten i kyrksalen. Men sen badar vi, umgås och pratar. Man tittar på snygga killar och prisar Gud däremellan, säger Hilde och skrattar.

På lägren blir det dock inte så mycket prat om kristendom och tro. Varken Hilde eller Maja diskuterar sin tro särskilt mycket med sina kompisar. De tycker inte att vara vänner inom religionen är annorlunda än att vara kompisar utan gemensam religion.

– Man träffades genom kristendomen, det är enda skillnaden, säger Hilde. Om de skulle ha frågor angående sin tro väljer de hellre att vända sig till en vuxen eller en ungdomsledare i stället för en jämnårig. Det var vad Hilde gjorde när hon kände sig tveksam.

– Det hjälpte mycket att prata med vår ungdomsledare i kyrkan, säger hon.

Hilde och Maja är båda kristna, men tror på väldigt olika sätt. De är dock eniga om en sak, utan kristendomen skulle det vara något som fattades i deras liv.

– Utan tron skulle det kännas tomt, säger Hilde.

Mer läsning

Annons